tisdag 30 november 2010

' Efter

Som vanligt ligger jag efter i tidsplanen. Som vanligt. Redan as trött på mamma som bara TJATAR hela tiden. Varför kan de aldrig sluta lägga sig i allt. Från att man MÅSTE ha mössa på sig annars fryser man ihjäl......och blaalbalba.. Jaja men mamma idag är det okej om jag fryser ihjäl och har urinvätskeinflammation sen i tre dagar. I don't really care! (kanske imorogn gör jag)

Fortfarande inte läst ut boken, hoppas på att hinna 100 s på tåget. Annars... fuck cornelia! Nu ska jag sätta ihop min outfit som jag är ganska stolt över, sen ska jag göra mig lite snygg (vet inte om det går med min äckelhy) Jag hatar vintern på det viset, jag får alltid fulblek och äckelhy på vintern. Inte rättvist!

Aja, om ni inte redan visst det har jag stans bästa pojkvän och ni skulle bara våga sno honom. He's MINE and i'm his!

måndag 29 november 2010

' snabba ryck

Den här veckan ser riktigt, vill säga riktigt bra ut. Jag är dock supernervös inför imorgon! Vad jag ska ha på mig, hur vi ska komma dit? Vilket tåg vi ska ta så att vi verkligen är i tid.... ja ni vet! Stora frågan är, KOMMER VI KOMMA HEM?!
Måste läsa ut boken idag, känns ganska B om jag inte gjort det! Fast det kommer jag hinna.

Syster ringde precis och ville göra något.. Vi visste inte riktigt vad, bara att vi ville göra något. Så det blir sola sen ska jag försöka få med henne till Halmstad. Måste kolla en sak, eller mer än en sak. Funderar fortfarande på julklapp till älskling, jag har två idéer men vet inte vilken jag ska välja. Att köpa julklapp till killar tycker jag är skit svårt. Kommer väl på något bra.

Längtar redan till på torsdag då jag och älskling ska göra något kul. :)

Hinner fan inte skriva mer, stressigt värre.

söndag 28 november 2010

' skratt

De säger att skratt förlänger livet i såfall kommer jag bli en riktig gammal kärring. För just nu skrattar jag så jag har ont i magen åt fucccccck you med cee lo green. Ingen förstår det roliga, knappt jag heller. Fast i morse när jag vaknade och var bakis blev det bara att jag börja sjunga(eller nynna) För jag kan inte texten och det märktes. Så kommer jag på mig själv att jag sitter och gör samma sak medan jag ligger och läser. Hade något sett mig så hade de förstått.

Igår var det lördag och jag hade RIKTIGT kul. I want to break free och lossas damsuga är fan det bästa. Det var riktigt bra och jag blev riktigt berusad. Älskling tyckte inte jag var lika rolig. Fast det tyckte inte riktigt jag heller om honom. Så vi ägnade ganska många eller va... jag gav ganska många minuter till att va arg som ett bi. Att vara arg och full är fan inget bra. Jag är lyckligtlottad som har en pojkvän som springer efter mig när jag får för mig att det är bättre att jag är själv.

För även om det idag är lite sådär att erkänna det, så vorde jag ingenting utan Hampus. Han gör hela min vardag vit och ljus. Han gör mig gladare än någonting annat. Så utan honom så skulle min lilla värld vara jävligt svart och dyster.

Så nej.... inget mer sånt skit.




WHHHHHHYYY .... fuck you är så jävla bra.

torsdag 25 november 2010

' Pulka

När jag vaknade i morse och såg all snö var min första tanke på pulka. Hur roligt och okej KUL det är. Plötsligt var vi en heldel som skulle åka. Så idag har jag plockat in alla mina kläder (var en heljävla del) Skulle städat men när jag insåg att min pulka var borta fick jag åka till Maxi och köpa ny. Sen var det bara att laga mat och köttbullar och makaroner är fan inte gott!!

Nu har jag fixat min pulka. Älskling tyckte nog jag var lite mesig som inte fattade hur jag skulle fixa min pulka. Så tog mig tid och kom på hur jag skulle göra. Stort + till mig. Nu kom mamma och berätta något jätte kul så kan inte låta bli att skratta åt mig själv.

Jag ska nog aldrig mer ha med mig två par skor på en fest, för folk lägger visst märkte till att man byter. Nu skrattar jag igen, herregud. Den kvällen vill jag bara radera sådär super mycket. Imorgon ska vi till Ängelholm och jag ska peka ut alla mina kläder jag önskar mig. För att sedan gå ut så mamma akn handla dem ;) ...
FÖR DE ÄR SLUT PÅ HEMSIDAN.... WTF!


Nej nu ska jag gå och ta ett varmt bad för att leta upp temobyxor som man tydligen var tvungen att ha. Samt halsduk,vantar och allt annat som behövs. Frågan är om man inte ska ta emd lite varmchoklad ;)

' miss nothing

Jag undrar om du glömt,
lossats att du drömt?
Du lossas att det inte finns,
Ändå är det allt jag minns.
Lossas som det aldrig hänt,
som om du inte vet vad jag känt.
Du ska ju finnas där,
nu undrar jag mest vart du är.
Du ska bara skydda det,
det som ingen vet.
Jag kommer ihåg,
Precis vad jag såg då.
Du bara går och ler,
lossas som jag inte ser.
Min hjärna brinner,
minnena inte försvinner.
Det skulle tystas ner,
skulle inte säga det till fler.
Finns det egentligen någon som förstår,
Att det kommer ta år.
Det är som sår som aldrig läker,
ändå du ingenting märker.
Jag sa att du fick välja,
ändå känns det som att du mig vill sälja.
Jag sa att jag kunde gå, men det borde inte bli så.
Jag förstår inte hur du kan vara kär,
i något sånt där.
För vem ska stå upp för mig?
När man inte kan räkna med dig.
Så säg mig bara hur, jag ska bygga upp min mur.
Så säg mig bara hur man gör, eller vad man bör.
För alla mina känslor dör, minnena sjunger som en ekande kör.
Du såg vad jag såg, ändå är du så låg.

onsdag 24 november 2010

' Viktigt

Idag föll jag tårar till Glee, alla som vet vad Glee är förstår att det inte riktigt är en serie man gråter till. Fast jag fick inte tårar för det var sorligt (eller det var det) Fast mer för det var så fint. De visade hur viktigt det är att stå upp för andra människor. Jag ler lite för igår visade Rebecca mig något jag hade skrivit i hennes vännerbok. "Vad är du mest rädd för" - Att bli mobbad.

Jag kan ärligt säga att jag har lust att klå upp varje liten skitunge som retar andra ungar. Det kan göra mig så arg att jag vet inte vad. Vi levar på 2000-talet vem fan bryr sig om något är gay nu för tiden? Jag förstår inte att folk fortfarande mobbar personer som inte är EXAKT som hela jävla Sverige. Eller att man ens har mage att reta någon för dess kläder, utseende eller annat. Jag skulle allvarligt känna mig som en usel förälder om jag får ett barn som mobbar andra.

Människor tänker inte på att bara småsaker kan få hela någons värld att resa. Bara de där skratten bakom ryggen, de där viskandet och de där jävla fula pekfingrarna. Jag kommer inhåg när jag började sjuan och de retade en kille från vår by. De var alla äldre än mig men jag kunde faktiskt inte sitta där. För det var som de retade mig, så ont gjorde det att se den här killen må så dåligt. Jag vet att jag sa ifrån och fick ett helvete för det fast det var värt det. För det slutade iaf den dagen att reta honom.

En människa kan inte förändra en hel värld men den kan fan göra skillnad. Så när jag såg Glee idag och hur det ställde upp för rätten att få vara som man vill! Så börja jag gråta, för jag tycker det är viktigt att få va vem man vill! Att få älska vem man vill och klä sig precis som man vill. För världen är som finast när vi inte är lika. Det är våra olika sidor som kompletera varandra. Så tycker iaf jag!

(jag är inte guds bästa barn, jag har också gjort fel val i livet, allt jag menar på så länge vi inte vågar säga ifrån är vi precis som dem. Dem som mobbar!)

' helt okej

Nu är jag trött och har ont i halsen. Tror helt klart jag har hånglat för mycket! Idag fick jag min lönelapp och det var bättre lön än förväntat. Helt okej alltså. Så nästa helg ska jag handla julklappar.

Jag vill ju själv bara ha packet på H&M eftersom jag inte kommer ha råd med kläder sen, anser jag att mamma borde ge mig det i julklapp (fast det vet jag att hon kommer) Hon försa sig liksom inte lite. Bra där! Annars? Annars saknar jag Hampus! Att sova utan honom är inte bara jobbigt det åt helvete. Har ju vant mig vid att sova två. Så att sova själv nu är ingen hitt.

Imorgon ska jag städa mitt rum (det är ett måste) laga mat, sen ska jag försöka göra ett skolarbete (har ju några kvar) Sen mååååååste jag träna. Börjar bli fet och det är fan inte okej. Så nu ska jag jävla palla min fett dit för att svettas ihjäl (okej, det där stämmer inte) men ändå.

Nu ska jag ... jag vet inte något.

Puss

' absolut

Så ska man börja klockan två idag ist. Varför inte? Fler timmar och mer pengar. Tittade på jobb igår och anser att jobben som finns på platsbanken är ju pinsamma. Kan de inte lägga ut lite vettiga jävla jobb till oss med ingen utbildning? Eller okej, utbildning har jag men fan inte till någonting där. Laholmstidining känns ju inte bara lite far away! Dock gjorde jag något ganska kul igår, vi får väl se vart det blir av det.

Mer säger jag inte förren det har hänt. Då ska jag hänga ut det här. Annars? Är allt sådär bra som det bara kan bli. Jag gillar mitt liv starkt just nu, finns fan inte mycket att klaga på. Snart är det jul och snart flyttar jag. Dock kommer väl min lägenhet vara sådär ganska tom i början, fast det kan jag leva med. Jag har en dunderskön säng iaf och det är ju det bästa. Sen har ajg typ allt annat onödigt man behöver.

Om man kanske skulle ta och fixa sig, för just nu är jag fan ingenting att hänga i granen. Ikväll får vi se vad jag hittar på, borde egentligen göra något vettigt. Fast vem orkar sätta igång med något stort klockan 9 på kvällen en vardag?

Puss

tisdag 23 november 2010

' okeeeej

Såhär såg min morgon ut.

Jag hade tänkt ligga kvar hos älskling, fast bestämde mig ändå för att åka hem. Så kör jag små vägarna för jg var så jävla trött och inte orkade med trafik. Så fel hade jag, för plötsligt kom där en traktor och jag var tvungen att köra ner lite (LITE) i åker. Fast när jag ska där ifrån sitter jag fast! Så jävla typsikt. Går ut och inser att det fan är omöjligt för mig att putta upp bilfan. Som tur hade traktorn stannat för de skulle ändå va på den åker (tror jag iaf) Så han berättade att en annan traktor ändå skulle komma och att den hjälpte mig upp. Mitt i allt kommer en annan traktor och det roligaste är att de är kunder jag brukar ha på jobbet.

Så det frågar om jag har brådis. Nix, jag skulle ju bara hem och sova så skrattade vi ganska mycket. För där stod jag blöt och trött. Efter ett tag kom den andra traktorn och lilla jag var på vägen igen. Tackade och körde hem. Sen sov jag fan som en stock.

Idag ska jag göra beccas fläskfile "gryta" Den är jäääävligt god. Älskling ska väl också hit och äta sen ska han träna och sen blir det spel. Cornelia Karlsson förlorade på monopol mot benneth igår. Det har nog fan aldrig hänt att jag förlorat åp det spelat.... WTF!

Så ikväll får vi se vem som vinner...

Har också sökt lite drömjobb idag... kommer nog aldrig gå vägen men iaf :D

PUSS

måndag 22 november 2010

' ohno

Lyssnar på Jay Smith - Like a prayer och är sådär kär. Ni vet när ni hört en låt första gången och inser att det är en sån låt som man bara älskar. Han gör den låten så. Så jag vet inte om det är han eller låten jag är kär i. Fast vad spelar det för roll? Den förgyllar min dag i vilket fall som helst.

Min helg var... jag vet inte? Om tankar kunde döda så hade jag nog dödat min kära pojkvän i lördes. Det kändes som jag hade en ängel på ena axlen och en djävul på andra. Jag hade lust att kväva dem båda. För samtidigt som jag ville få honom att må bättre hade jag bara lust att kasta ut honom med huvudet före. Så efter 4 timmar tog jag djävulen och gick upp och la mig. Så där fick han ligga på soffan. Igår gav jag nog honom lite hell för i lördes. När jag körde honom hem i söndes så var jag riktigt arg. Sådär arg som jag nästan aldrig blir, men när jag blir så visar jag nog med hela kroppen hur arg jag är.

Antar att ett förhållande inte alltid kan vara på rosa moln. Det är tur att jag minns hur han är när han inte är efterblivenfull. För då tycker jag om honom mer än någonting annat på denna jorden. Så jag kan leva med att han en dag blir allt annat än min favorit pojkvän. Sen har jag kanske inte ens någon rätt att vara arg eftersom han tog hand om mig förre helgen.

Vi är nog inte så bra på hantera sprit någon utav oss.

Nej nu ska jag mysa lite med min låt sen kanske städa. Lovade ju mig själv att ta tag i det, men det är så tråkigt.


PUSS

lördag 20 november 2010

' call my name

När allt man ville var att få någonting tillbaks. När allt man ville var att bli sedd för den man verkligen är. När allt man ville var någon som skulle lyssna. När allt man ville var att någon skulle se allt man gjort. När allt man ville var att få räcka till. När allt man ville var att bli älskad tillbaks. För man ger så mycket av sig själv till människor som inte ger någonting tillbaks. Man gör så mycket för personer som aldrig gör någonting tillbakas. Man ställer upp på så många människor som aldrig ställer sig upp. Man gör så mycket för folk som aldrig bryr sig. Så säg mig varför stannar man kvar hos dessa människor?

I hopp om att de någon gång ska se en? Jag gjort upp en bild i ett halvår om att jag levde det perfekta livet. När folk frågade ljög jag, sprickor är ingenting folk vill höra. När jag tänkte på framtiden så var det inte så jag ville ha det. Jag ville bara bli accepterad för den jag var. Inte spela någon jag inte var. Det är så många människor jag gjort besviken för de "trott" mer om mig. Jag får ofta höra att de inte "förväntat" sig det av mig. På senare tid har jag insett att dessa människor nog aldrig känt mig. För när jag var liten ville jag aldrig bli lämnad. Min största önskan var att ingen skulle lämnna mig. När jag blev äldre var min största önskan att någon skulle se mig. När jag blev lite äldre igen var min största önskan att bli älskad tillbaks. Idag är min största önskan att bli accepterad för mig själv. Om några år vet jag inte vad min önskan kommer att vara.

Jag har varit älskad, sedd och accepterad. Fast det tog mig 19 år att inse att det är okej att planera. Planera en framtid. Jag säger ofta att mina föräldrar tog ifrån mig synen på evigkärlek. Fast så är det, folk får säga att jag är dum för att jag säger så. Fast det är så. Jag har alltid blivit rädd för att bli lämnad för att pappa flyttade. När man var 5 fattade man inte att han aldrig skulle lämna en. När man var liten förstod man inte att föräldrar kunde älska mer än bara en. När man blivit ännu äldre börjar jag förstå att om jag älskar mig för den jag är så borde andra också göra det.

För jag vet inte vad som förväntas av mig, fast andra verkar veta det.. Kanske blir jag inte framgångsrik. Kanske vill jag inte skriva, kanske vill jag inte bli något. Kanske vill jag bara leva. Jag är trött på att höra allt jag borde göra av mitt liv. För det jag vill göra med mitt liv? Borde jag inte få göra det? Jag är stolt över det jag gjort hittils. Jag är mogen att ta mina egan beslut.

För allting jag har gett mig in i har jag klarat. Så kom inte och säg att du förväntade dig mer av mig. För när jag ser tillbaks finns det ingenting jag inte klarat av. Jag klarade av att vinna hästtävlingen, jag klarade av att bli en bra fotbolls-spelare. Jag klarade av att få min text publicerad. Jag klarade av att ta mitt körkort, åka på semester, lära mig cykla, läsa, skriva, rita och tala. Framförallt tala.

Så nästa gång du säger att du är besviken på mig. Kom då fram till någonting jag gjort dig besviken med. För när jag ser tillbaks har jag gjort precis allting du någonsin bett mig om och mer. Skillnaden är att jag aldrig ens sagt att du borde vara någonting du inte är. Jag har lärt mig att leva med hur du är, kanske är det på tiden att du lär dig leva med mig som jag är. För jag tänker inte förändras för att du tycker jag ska.

' tråkigt

För en gångsskull var jag hemma 5 över 9 från jobbet när man inte ens ska iväg. Hur kul är det? Sen får man precis veta att man inte ska köra inatt? Jaha? Okej inte för att jag hade festat ändå, fast kanske min kväll hade kunnat bli lite bättre. Sitter här och är deppig, för jag är själv en lördag. Mitt ego lilla jag önskar att min pojke hellre hade varit med mig än att festa. Fast sen kommer mitt snälla jag och tycker att det är bra att han festar by himself. För jag vill inte vara ett sånt par som måste göra allt ihop.. Även om det hade varit kul ett tag.....

Fast bara tråkigt när en festar och den andra är hemma. Okej, jag ska sluta skriva nu. Iaf om det där.

Nu blir det film för att gå upp tidigt och jobba imorgonbitti. Söndagar ger mest betalt men är världens tråkigaste dag att jobba på det måste jag erkänna.
Fast snart är det jul och jag vet vad det innebär.

Godnatt

fredag 19 november 2010

' fredag

Jag gillar fredagar för förr var fredagar den sämsta dagen på hela veckan. För det innbar bråk, bråk och bråk. Nu älskar jag fredagar. Det betyder helg och man har tid för det man inte har tid för på vardagarna. Fast denna fredagen ska jag spendera på jobbet. Fast det gör ingenting. Hoppas att få pussa på älskling.

Imorgon blir det väl att titta på inomhusfotboll, sen jobb sen hämta mamma och dem. Söndag blir det jobb sen vill jag se Harry Potter. Vi får se hur det går med det. Hade det inte regnat hade jag gått ut och gått. Det är de dumma med hösten, för man kan aldrig räkna med vädret. Jag har också gjort en önskelista på H&M.

Undra om mina packet kommer bli mjuka i år ;)

' regn

Idag är det regn, regn på hela världen. Den är blöt och kall. Jag lyckas inte få väck en fundering och oro ur min kropp. Det finns bara en sak jag längtar till, fast det tycks inte ske. Som om jag är fast i en oro och inte vet hur jag ska ta mig ur den. Kanske ljög jag där, för jag vet exakt hur jag ska få oron att försvinna. Ska bara våga. Jag har varit slarvig på sista tiden, slarvig med allt möjligt.

Jag som brukar ha koll, har inte alls haft koll på sista tiden. Saker har hänt som jag inte har en aning om att de har hänt. Saker har sagts som jag inte kommer ihåg. Idag är en dag jag funderar, funderar på allt och ingenting.

Tänk om, ja tänk om.
Ibland undrar jag hur korkad man egentligen får vara?!
Hur fan kunde jag glömma!
Glömma det som ska vara det viktigaste i mitt liv just nu.
Cornelia Karlsson i ett nötskal! Slå mig på käften någon.


Nu ska jag bli klok igen, så snälla någon där uppe.
Gör så att jag ändå är klok, klok du vet KLOK.

torsdag 18 november 2010

' sova är kul

Att sova är kul när man sover med Hampus. För han pratar i sömnen mer än någon jag någonsin träffat. Varje natt säger han alltid något kul, som jag olyckligtvis ofta glömmer. Inatt la jag mig på ena sidan sängen men vaknade upp på andra. Frågan är hur fan de gick till och hur kunde han lyckas flytta mig utan att ja vaknade? Eller har jag också blivit en tok nu? Det är kul det där.

Nu ska jag snart fixa mig för att hämta upp lillasyster i skolan, sen iväg till Kersin (pappas moster) sen får jag försöka underhålla lillfia till vi ska till pappa ikväll. Hellst vill jag bara vara med älskling för vi har 1 måndad idag. Fast har man lovat så har man. Har ju all tiiiid i världen att vara med honom som jag brukar säga.

Frågan är bara vad jag ska ha på mig nu, för det är svinkallt ute. BRRRRRRRRRRR!

Nej nu får jag gå.
PUSS

onsdag 17 november 2010

' onsdag



Det är helt galet hur mycket som kan förändrats på bara ett år. Jag tittar tillbaka på bilderna ett år från nu och hur mycket jag och min vardag har förändrats. Jag gillar förändring och jag gillar att man kan gå tillbaka och ser hur mycket man växt. Inte kunde jag tro att jag skulle flytta och kolla på soffor och vara såhär lycklig. Who know? Det känns som det händer mycket i mitt liv just nu samtidigt som det inte händer ett skit.

Det blir jobb hela helgen, även fast det var min lediga. Vad gör man inte för pengarna? Fast ska klämma in ett x antal timmar med favoriten. Har egentligen inget vettigt att säga så jag låtar helt enkelt bli.

Imorogn börjar min träning igen. Hur jävla jobbigt det än är att gå ut i detta vädret är det värt allt jävla besvär. Jag vet hur glad jag var när jag hade gått ner jag ska dit och till hela vägen nu. I can do this.

tisdag 16 november 2010

' today

Idag blev jag väckt av chefen som undrade om jag kunde jobba idag. Jag sa först nej, men sen när jag insåg att åka till Ikea är typ stans sämsta ursäkt. Så sen ändrade jag mig och sa om absolut ingen kan, kan jag. Jag hade tur att någon kunde jobba. Istället fick jag jobb på fredag (förhoppningsvis lördag) och söndag-dag. Bryr mig inte att jag jobbar nästa helg också. För jag behöver alla pengar jag kan få.

Dagen har jag tillbringat med att skriva CV och personligtbrev som jag blev riktigt stolt över. Så nu har jag mailat in dem till arbetsförmedlingen och hoppas de gillar dem. Sen ska det fan sändas överallt. Inte för att jag inte gillar mitt jobb, men behöver ett heltidsjobb. Sen vorde det ju kul om jag kunde va ledig när alla andra är lediga och inte vara ledig när alla andra jobbar. Samt ha några kvällar där jag inte jobbar. Japp det vore trevligt faktiskt.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen för jag ser fan förjävlig ut. Sov skit dåligt inatt! Fast idag är jag en människa på riktigt och ska därför med älskling till Ikea. Sen hade mamma och niklas tänkt hälsa på i deras hus.
Jag vill bara träffa min sötnos som jag inte sett sedan i SÖNDES! Eller okej, igår morse fast då var jag så trött att jag inte ens orkade prata.


Nej nu är det faan bråååådis.

PUSS

måndag 15 november 2010

' nobody told me

Sitter och skriver och raderar. Jag undrar hur mycket jag hade skrivit om ajg inte raderat något. Antagligen många A4. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva. Eller jo, jag vill skriva om lycka. Fast hur jag än skriver det så blir det fel. Jag har aldrig varit bra på att skriva lyckliga berättelse.

Fast jag ska ge det ett försök.

Det finns människor som är elaka i sig själv.
Samtidigt som det finns människor som är genom goda.
Jag har mött en sån människa.
En sån människa man känner sig trygg jämte.
En sån som får en att verkligen sova om natten.
En människa som lyssnar på det man säger,
men ändå säger vad han tycker.
Något som vågar säga ifrån samtidigt som han håller med.
Någon som hjälper en när man är full och inte kan stå på benen.
Någon som finns där när man är arg, ledsen och förvirrad.
En person man kan säga allt till, för man vet att han inte säger något.
En person som får små saker i vardagen att bli det finaste man varit med om.
Någon som gör det så enkelt att bara vara sig själv och tycka om den man är.
Någon som skrattar både åt en och med en på ett snällt sätt.
En bästa vän som gör det så lätt att vara glad.
Någon som säger att det finns positiva saker i det negativa.
Någon som inte bryr sig om att jag inte fixat mig.
Någon som ringer upp när något känns fel.

Någon som min pojkvän.

Han får mig att skriva töntiga texter, så fin är han <3

'

När man trampar på kanten och inte vet om man ska hoppa eller stå där och funderar. När man undrar om man kommer falla fritt eller landa fint. När man ifrågarsätta värde, känslor, tankar och sinnen. När man hoppas på något mer men ändå vill ha mindre. När man vill tro, men tappat hoppet. När man inte finner svar, på de frågor man har. När man gjort en själv besviken, när man gjort en annan besviken.
När man inte minns, minns vem man en gång var.

När man inte vet men ändå vet. När man tror, men ändå tvekar. När man älskar någon som om man aldrig blivit sårad förut. När man gömmer och plötsligt glömmer. När man tampar snett för att sedan ta alla steg rakt fram. När man tappat fotfästet och trillat ner igen. När man gråter för lycka och olycka. När man inte vet, vet vad man står. När man är säker, men tvekar ändå.

När man är rädd och ljuger. När man är sådär rädd att man lossas.

När man vill så gärna tro, tro att man blivit mer än vad någon en gång var. När man så gärna vill vara allt. När man så gärna vill känna så. När man så gärna vill ta en plats. När man så gärna vill glömma vad man en gång sett. När man så gärna, så gärna vill tro. När man längtar bort men aldrig vill ta ett steg utanför.

När man vet vad man älskar. När man vet vart man ska. När man vet att det är rätt. När man vet att det är såhär det ska va. Att det är såhär det är att vara kär.

När det är så lätt men ändå så svårt. När man grubblar och funderar över ingenting.
När man är så kär att man spricker, när man är säker. När man funnit det.

söndag 14 november 2010

' O M G

Vi kan väl börja att säga att kvällen igår inte riiiiiktigt blev som jag hade tänkt mig. Cornelia Karlsson var radar packad klockan halv 9. Klockan 9 var all min sprit slut. Hur fan gick det till? Jag har sånna minnesluckor att det är sjukt. Sånt har jag fan aldrig. Kommer ihåg små delar av kvällen (kanske är lika bra)

Jag minns att jag trillade och fyfan vad det känns idag. Jag skojar inte. AJ! Mitt knä börjar gå mot blått men jag har hört att det är de nya svarta. Älskling fick klä av mig ordagrant. Detta minns jag som tur INTE. Fast det låter ganska kul. Så seeeeeeexigt, eller inte. Idag har jag redan klarat av att spy och må åt helvete. FYFAN! Såhär bakfull är inte okej. Mindre okej att jag ska jobba idag också. JAG SOM HADE TAGIT LEDIGT. Fan mord på det, fyfan!!! Cornelia är arg.

Sen ska jag iaf hem till älskling. Han förtjänar fan en stor jävla present för att stått ut med mig igår. Tydligen har jag gått och sagt att någon puttat mig. Jag är ju rolig jag, för det där va fan bara lögn.

Nej nu ska jag käka lite mer chips och bara försöka bli en människa.
Mitt knä häslar med dunk dunk dunk. FYFAN

fredag 12 november 2010

' irriterad

Så kan jag lika gärna skriva ett inlägg om att jag är irriterad. Jag hatar att vänta, hatar verkligen. Idag är jag extra irriterad, eftersom det är en grej jag ville ha. Som jag hade varit klar med nu och hade kunnat ägna min fredagskväll till roligare saker en spakväll. För nu sitter jag bara här och väntar! Sen blev det inte alls som jag tänkt. så imorgon tänker jag göra allt som jag hade tänkt.

Så ikväll ska jag bara testa den hemmagjorda facemasken. Se glad ut och sen åka typ. Okej nu är jag sån där bitterfitta igen. Men det stör mig fortfarande att om jag inte väntat så hade jag varit klar.

Nästa gång ska jag inte dela med mig av mina idéer. För då kan man göra som man själv vill (jag vet ego) Fast det får man va.

Idag har jag tagit ett låååååååångt bad med en massa skum. Ändå har jag fortfarande ont i huvudet. Vafan är det för strul?!

Aja, nu ska jag vänta lite till

' lite kaos

Var ska jag börja? Var ska jag sluta? Lite så känns det. Som om tiden inte räcker till, till att jag vill göra. Jag är rädd att jag missar livet. Rädd att jag väljer fel och bara jävligt rädd.

Tanken var inte att bli kär, skaffa lägenhet eller jobba i denna stad. Tanken var Au pair. Norge? Sälen? England. Tanken var inte så mycket Sverige, och om det var inte Laholm. Fast jag antar att livet hade andra planer för mig. Ska jag vara ärlig kunde jag inte ens se mig i ett förhållande. Tanken att bli kär var fem år framåt. Först skulle jag göra alla hel knäppa grejer att tala om för mina barn. Istället är jag kvar i samma stad, med samma människor plus en jävla massa nya underbara. Jag ljuger om jag säger att jag inte trivs. Jag trivs som fisken i vattnet. Fast klart jag är rädd. Jag är rädd att stå där sen och tänka vafan tänkte jag med. Förhållandet gick åt helvete och jag är för gammal för allt galet. Fast samtidigt tänker jag, när i helvete blir man för gammal för att leva och se världen? För det är ju just det jag vill göra?! Jag är hellre med någon jag älskar än att resa världen runt ensam.

Jag bor hellre kvar i stad jag kan trivas med än att flytta där jag inte har en jävel som vet någonting viktigt om mig. Så det där kaoset börjar lugna sig. Den Cornelia jag vill vara börjar ta tag i saker och ting och ser en framtid för sig själv. Vill man något så får man antingen ta det eller jobba röven av sig för att få det. Så det är väl vad jag får göra.

Därför ska jag ägna denna fredagen åt att skriva CV, ha tjejkväll och pussas med den finaste jag någonsin mött. För imorgon ska jag bli så jävla full och bara njuta av att jag inte riktigt är vuxen (än)

Trevlig helg på er.

Puss

tisdag 9 november 2010

' all you need

Jag antar att jag är precis som alla andra mänsklig. Så precis som alla andra blir man osäker. Det skrattretande är väl att jag blir osäker dagen när man fått en kärleksförklaring? Det är dagen då jag blir osäker på mig själv. Idag kan jag skrattar åt det, för det är bara dumt.

Jag har haft tur, världens tur faktiskt. För jag har hittat någon som klarar av att man blir osäker och gör en till världens lyckligaste och säkraste. För det är inte det lättaste att leva med mig. Det vet jag mycket väl om.

För jag tycker inte man ska säga att man tycker om någon för mycket för då blir det uttjatat och man slutar tro på det. Fast den dagen man slutar säga det varje dag, då blir jag osäker. Då tror jag att de plötsligt slutat tycka om mig. Det är bara ett av hur ironisk jag egentligen nog är. Ingen sa att det var lätt att vara kär, för det är det inte. Det är världens finaste känsla och världens hemskaste.

Fast jag har haft tur. Jag har haft turen att få världens finaste vänner som bryr sig och som alltid finns där. Samt världens bästa pojkvän. Så vem är jag att klaga? För jag har fått allt jag någonsin kunde drömma om. Allt!
Jag ska tänka på det nästa gång min dag blir grådassig. För jag borde uppskatta allt jag har istället för att gnälla om småsaker.

Något som jag också inte tänker göra denna gången är att glömma bort mina vänner. För de är dem som funnits där alltid! Så därför ska jag umgås med min bästa Becca. Alla borde ha en vän som henne, för hon gör en alltid glad.
Hon är en sån vän som dansar med en bara för att man ska må bra. En sån vän som ändrar låtar i bilen för att hitta någon vi kan dansa och sjunga till. En sån vän som alltid lyssnar. Så jag har haft tur!

måndag 8 november 2010

' l.o.v.e

Jag skulle ge dig hela världen om jag hade råd.
Jag skulle skriva en miljon låtar för att få dig att förstå.
Jag skulle skriva en bok om bara dig, för att bevisa allt.
Jag skulle hata mig själv om jag sårarde dig.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag någon gång skulle få dig att gå.
Jag skulle ge dig mina ögon bara för att du skulle se.
Jag skulle ge dig mitt sista andetag bara för att du skulle få leva.

Jag skulle inte bry mig om att bli sjuk i regnet, för jag skulle stå där och vänta på dig. Jag skulle inte bry mig om skämde ut mig för hela världen, jag skulle ändå sjunga hur mycket jag älskar dig. Jag skulle inte bry mig om jag skulle vara fattig, för jag skulle ha det dyrbaraste på jorden. Jag skulle inte bry mig om mina drömmar inte gick i uppfyllelse när min verklighet är bättre. Jag skulle ge dig min röst bara för att få dig att förstå vad du betyder för mig.

För inga saker i hela världen är så viktiga som att få dig att inse att jag inte kommer att gå. Inga saker i hela världen kan få mig att gå. När jag fann dig slutade jag söka efter det perfekta. Jag slutade leta efter trygghet och någonting som kunde få min värld att bli hel. För två veckor med dig hade jag allt det där. Jag slutade kolla på andra för jag visste att jag hade den finaste på denna jord.


Inget regn, ingén människa och absolut inga saker kan få mig att sluta tycka om dig.
För du stulet mitt röda hjärtformande livsviktiga sak. Allt jag begär är att du ska vårda det och försöka att aldrig göra det illa. För har gett dig det viktigaste jag har för så viktig är du för mig.

För inget litet bråk kan få mig att gå,
Inget litet fel kan få mig att gå.
För jag är här för att stanna så länge du vill.

' bara för det är måndag

Jag har nog fått det gulligaste och finaste i hela mitt liv. Idag när jag kom hem så såg jag att där stod blommar i hallen. Min första tanken var att Niclas köpt blommer till mamma. Fast när det stod mitt namn började jag fundera. Har jag fått mitt första blombud? Tydligen! Där var världens finaste blommor och nalle och en lapp "Bara för det är måndag" Min underbara, bästa pojkvän försöker lura mig att det inte är han. Fast det vet jag redan att det är ;) Jag är rädd för att säga hur lycklig jag är ifall något hemskt skulle hända. Fast jag är nog den lyckligaste i hela världen. Trodde inte det var möjligt att må såhär bra och att en enda person kan få hela ens världen att bli hel.

Jag tror inte livet kan bli mycket bättre än såhär faktiskt <3

Älskar dig.

onsdag 3 november 2010

' onsdag

En onsdag med huvudvärk, möte och jobb. Inte alls lust att gå på mötet, fast det är ett måste. Att jobba sen känns lite tråkigt eftersom det finns 100 andra saker som jag vill göra. Fast jag antar att jag kan göra dem när lönen kommer.
Den 30 november ska jag och Emma till malmö och träffa sofi fahram. Innan dess måste jag bara köpa hennes bok och spara pengar. Sen ska jag försöka inhandla alla julklappar så fort som möjligt nu. Så jag är färdig med det och kan handla det sista jag behöver sen till lägenheten.

Igår var jag hos älskling och kusin. Jag kan ju ärligt säga att jag HATAR fifa. Hur kul är det att sitta där och titta på när de spelar? Det suger och det är då jag tackar min mobil. Så igår var jag irriterad, glad och glad. Förstår allvarligt inte det roliga att sitta och spela tvspel. Jag finner det 100 gånger roligare att spela sällskapsspel än att sitta och glo på en tv/data.

På fredag ska mamma och dem ha halloween så efter jobbet ska jag hem här och antagligen bara umgås. Sen på lördag har jag tänkt fest. För sen nästa helg har jag tagit hel ledig så jag slipper ha ångest om jag spyr på söndagen. (jag vet hur det brukar bli efter gif-festerna) Nu har jag inget vettigt att skriva och ska ta på miiiig.


Puss

tisdag 2 november 2010

' tisdag

Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Har inte alls lust att gå ut när det är sånt här väder. Har egentligen inte lust med något alls. Får ta mig i kragen och skärpa mig! Har iaf lagat mat, vilket är något. Snart blir det jobb och jag insåg att ja jobbar varje dag till söndag. (fast får skylla mig själv) Men behöver alla jobb jag kan få.

Ikväll hoppas jag få träffa älskling, för behöver en dos av honom. Sover ju riktigt dåligt när jag sover själv nu för tiden! Han hade ett förslag att vi skulle börja titta på en serie tillsammans. Synd att jag redan tittar på vänta - 16 serié fick jag det till när jag började räkna. Det gör det liksom lite svårt för mig över vilken jag vill se och från början. Så det enda jag kom att tänka på är how i meet your mother. För det är den enda serien jag aldrig följt utan bara tittat lite på då och då när den går på tv. Inte för jag vet om han gillar mitt förslag. Annars får han helt eneklet komma på någon.


Nu ska jag hoppa i duschen redo för woork

måndag 1 november 2010

' don't know how

Är vi inte alla rädda att stå där i mörkret ensamma? Är vi inte alla rädda att bli en av dem vars drömmar går i kras och man står där 40 år och singel? Är vi inte alla rädda att föralltid blir en kortare period? Är vi inte alla rädda att den vi älskar ska hitta en annan eller plötsligt tröttna? Eller att vi en dag vaknar upp och det var inte alls såhär vi bildade upp vårt liv. När blev det så hemskt att vara ensam?

Jag har alltid varit rädd för att planera, för sen står man där. Nu planerar jag allt möjligt. Jag har haft tur, turen att få allt jag någonsin önskat mig. Jag minns hur jag satt i början på sommaren och berättade exakt hur jag ville att ett förhållande skulle vara och min man. Jag trodde jag var en av dem som hade för höga krav och att jag skulle få leva med en massa saker. Fast jag ljuger inte när jag säger att jag tror faktiskt jag har hittat rätt.

För jag har hittat personen jag inte alltid behöver prata med. Där tystnaden inte är jobbig utan det är bara skönt att va. Hittat någon som får mitt hjärta att rusa. Hittat någon som ger lika mycket av sig själv som jag. Hittat någon som vill göra samma saker, plus ännu mer. Någon som delar med sig av sig själv, någon som finns där när allt blir svart. Någon som skrattar och gråter med mig. Det låter alltid som töntigt när man säger "Jag har aldrig varit såhär kär" Fast så är det.

Det har aldrig tidigare varit så rätt. Det finns dagar då jag kan bli så arg på honom att jag bara vill slå honom. Fast det spelar ingen roll hur mycket vi än bråkar och skriker på varandra. För jag kan inte se mig i någon annans armar. Jag kan inte se mig själv med någon annan än han.

Så jag är inte rädd att stå där ensam längre, för om jag förmodan skulle. Så vet jag att jag haft turen att träffa och lära känna den finaste på denna jord. Så då kan jag nog leva med att vara ensam. Så jag tänker inte sluta göra planer, för han är den enda jag vill göra planer med..

Jag vet att jag är en tönt, fast jag är ganska stolt över det :)

' monday

Det är måndag och jag vet inte om den är bra eller dålig ännu. Jag insåg precis någonting jag inte alls ville inse. Vad man lyssnar på säger en jävla massa saker om en människa.... fuuuuck you! Lite exakt så känner jag nu, varför? För den där låttexten var fan ingenting jag ville höra. Så nu lyssnar jag på cee lo green- fuck you och sjunger med och försöker göra lite snygga rörelse. Synd att man fan inte har någon snygg stil på det bara. Saaaay what you want - ja min t-shirt passar fan riktigt jävla fint idag.

Jag skulle skriva något vettigt tills jag blev sådär lack. Sen skulle jag skriva om vad jag ska göra den 30 november fast det får vänta. Jag vill först skriva en massa meningslösa saker om absolut ingenting. Kan berätta att jag ska flytta i januari. Jag ska liksom spara pengar för mina 6 tusen denna månaden som jag skulle spara gick åt helvete och landade på fyra. Sen ska ju de där fyra gå till en snyggesoffa nu. Då betyder det att jag är pank. En jävla tur att jag har köpt snygga kläder. Mindre trevligt om det skulle bli sådär kallt nu. För då lär mina fötter bli ännu kallare. Vad fan ska det vara bra för?

Så nästa månadslön ska gå till julklappar (vet ju fan inte hur mkt jobb jag har än) det suger. Nu skriver jag bara en massa onödigt. Såååååå i'm like fuuuck you

' walk out the door.

När slutade vi försöka? Försöka älska varandra. När slutade vi bry oss om varandra när motgångarna kom? Var, var vi då? Skulle vi inte hålla ihop även när livet föll isär och vi sov åt varsitt håll? Lovade vi inte gud och alla de där människorna det? Lovade vi inte oss själva att älska varandra i motgångar? Lovade vi inte varandra det? Lovade vi inte älska varandra när allt inte var en dans på rosor? Lovade vi inte älska varandra när kärleksruset tog slut? Lovade vi inte att hålla ihop även om det blev tufft? Skulle vi inte försöka? Istället slutade vi bara.

Det var så lätt att klicka oss ut, ut ur vårt förhållande. När man inte ens visste vad som var fel för ingen pratade. Plötsligt skrev vi bara på lapparna och ansökte om skilsmässa. Varför? Skulle vi inte älska varandra genom regn och solsken? Vi försökte inte ens reperera det som var trasigt vi ersatte det bara.

Det var så lätt att klicka sig in i ett nytt förhållande. Så lätt att kyssa ett par andra läppar. Så lätt att börja på ett nytt förhållande. Få den där kicken igen. När fjärilarna kom i magen igen. Så lätt!

Precis som förra gången försvinner dem efter ett tag och istället fyller bråk upp tomrummet. Det är så lätt att packa ner sina saker i en låda och flytta. Så lätt. Så lätt att lämna hela världen bara man finner den där kicken. Bara man finner den där glädjen som alltid är i början. Fast lovade vi inte? Lovade vi inte att försöka?


För kanske om det inte var så lätt att skriva sig ur ett förhållande så kanske jag hade trott på evigkärlek. Kanske hade jag då trott på tanken att spendera hela mitt liv med en enda person.

Nu ser jag bara hur alla skriver sig ut ur förhållande och hur lätt det är att hitta en ny kärlek. För idag är det inga som älskar varandra i motgångar. Istället ger de bara upp. För det är lättare att ge upp än att försöka som in i helvete att hitta tillbaka till varandra. Det är lättare att börja om än att försöka hitta tillbaka.


Låt mig då bara säga.
Det är fan så mycket lättare att älska en person man älskat tidigare än att börja älska en ny individ. Så varför försöker ingen längre? Jag kommer aldrig lova någon förevigt. För jag vill inte bli en av dem.