måndag 2 juni 2014

' dont look back in anger

they say you know when you know i don't know Det är just det; Jag vet inte. Är så otroligt rädd att bli som han. Som aldrig är säker, aldrig nöjd. Alltid söker mer och sårar människor på vägen efter just mer. Tänk så är jag precis som han? Ibland känns det verkligen så. "Mycket vill alltid ha mer" Det jag har nu, var allt jag ville ha då. Någon som älskar mig, ett eget boende, fast tjänst en säkerhet. Det är precis det jag har nu. Ändå kan jag inte låta bli att tänka; Tänk om.. Jag jämför allt med förr. När jag mår skit, måste jag minnas hur jag mådde då jag bara ville ge upp. För att minnas att så illa är det inte. När jag är glad, måste jag jämföra det med om det är samma glädje som då. Det är jobbigt att hålla på att hoppa fram och tillbaka i tankarna. Det är bara det att jag är så jävla rädd, rädd för att bli lämnad. Så jag blir den som lämnar istället. Oftast med tankarna att gräset är kanske grönare på andra sidan. Jag kanske inte är tillräckligt lycklig. Kommer jag någonsin bli det? Kommer jag någonsin känna mig nöjd? - Det spelar ingen roll att jag har en gaderob full med kläder. Har ju fortfarande för stora lår och mage. Det spelar liksom ingen roll hur många dagar jag skrattat på en vecka. För det är aldrig bra nog. R var så glad när han fick höra av nära personer att jag har ett problem. (klart jag har ett problem) Jag är ju aldrig nöjd. Det spelar ingen roll hur bra människor är jag kommer alltid begära mer. Det spelar ingen roll hur vacker, smal, duktig, rik eller glad jag är. Jag vill alltid ha mer. Så när han säger att han inte vet. Att om jag inte funnits i bilden så hade han åkt. Det är som att ge mig en lavett i ansiktet och skrika spring. Alla de där demonerna kommer tillbaka. Rädslan att bli lämnad av någon jag älskar. Att inte veta, att räkna dagarna till december. För jag vill inte va den som tar död på drömmar. Samtidigt som jag vill ha mer än det jag har. Jag vill ha föralltid. En dag vill jag ha en ring på fingret och barn som liknar oss. En dag. För kanske då känner jag mig hel och nöjd.