' fan vad bra du är.

Han är så bra, så in i helvetes jävla bra. För bra. Min man, min framtida man. Som jag ska gifta mig med, skaffa barn och bli skrynklig ihop med. Ibland har han svårt att tro mig. För jag säger ofta "när vi gör slut" men jag hoppas på att vi håller ihop för evigt. Jag måste bara ha en plan, en plan för vad jag gör om det tar slut. Drömmer ofta om att det där slutet kommer. Varje gång kämpar jag allt jag har för att få tillbaka honom. För vad skulle jag göra utan honom? Han känner mig bättre än jag känner mig själv. Han känner hela mig, inte bara den jag delar ut. Han vet allt, allt om mig. Han älskar mig fortfarande. Vilket känns märkligt, som om jag inte förtjänar det. Jag har gjort så mycket fel, dåligt och bara fel. Han gör aldrig fel. Så jävla felfri. Ändå dömer han inte mig. Han älskar mig. Så många gånger det har varit nära att ta slut. För vi är som natt och dag. Vi bråkar ibland flera gånger i veckan. Sen kan vi vara lyckliga i flera. Det är inte lätt att leva med mig. Det är inte lätt att leva med han. Kanske är de som får oss att hålla ihop. 21 månader. Jag älskar han, det gör jag verkligen <3