' nobody told me

Sitter och skriver och raderar. Jag undrar hur mycket jag hade skrivit om ajg inte raderat något. Antagligen många A4. Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva. Eller jo, jag vill skriva om lycka. Fast hur jag än skriver det så blir det fel. Jag har aldrig varit bra på att skriva lyckliga berättelse.

Fast jag ska ge det ett försök.

Det finns människor som är elaka i sig själv.
Samtidigt som det finns människor som är genom goda.
Jag har mött en sån människa.
En sån människa man känner sig trygg jämte.
En sån som får en att verkligen sova om natten.
En människa som lyssnar på det man säger,
men ändå säger vad han tycker.
Något som vågar säga ifrån samtidigt som han håller med.
Någon som hjälper en när man är full och inte kan stå på benen.
Någon som finns där när man är arg, ledsen och förvirrad.
En person man kan säga allt till, för man vet att han inte säger något.
En person som får små saker i vardagen att bli det finaste man varit med om.
Någon som gör det så enkelt att bara vara sig själv och tycka om den man är.
Någon som skrattar både åt en och med en på ett snällt sätt.
En bästa vän som gör det så lätt att vara glad.
Någon som säger att det finns positiva saker i det negativa.
Någon som inte bryr sig om att jag inte fixat mig.
Någon som ringer upp när något känns fel.

Någon som min pojkvän.

Han får mig att skriva töntiga texter, så fin är han <3