' tillbaka

Okej, förlåt! Haft två veckor av grov PMS. Japp! Inget jag hittar på. När jag har PMS mår jag så psykiskt dåligt att jag allvarligt funderar på döden. Jag vet om att de bara är några dagar. Men ibland är det svårt att ta sig ur den där känslan. Denna gången varade det i två hela jävla veckor. Allting blir 10 gånger värre. Gråter konstant, blir jätte arg för absolut ingenting. Alla "små" problem blir gigantiska. Även om vissa saker måste fixas. Mitt ultimatum gäller fast att det sades under PMS. Jag måste ha ett svar. MEN jag är iaf tillbaka. WOW vad skönt. Har så mycket energi! jag hade bara gått ner 0,5 kg på två veckor. Tänkte direkt att fyfan vad dåligt! (Fuskade ganska mkt under dessa två veckorna) Så det var med ångest som jag skickade in mitt resultat. Men så får Nico mig att må så jävla mycket bättre. Han menar på att all viktnedgång är bra. Eftersom jag tappade hela 5 kg de första två veckorna. (Vilket var väldigt mycket enligt honom) Så ligger jag alltså rätt i min kurva. Så jävla skönt och så peppande. Så alltså dag 2 i vecka 5-6. FAN så taggad jag är. Maten är så jäkla god. Träningen går jätte bra. Lagt till lite extra utöver hans övningar. Om två veckor är det kickoff på jobbet och jag har bestämt mig för att jag ska känna mig snygg. Smal och snygg. Sen om två veckor efter det ca tror jag. ÄR det PÅSK och då jävlar.. SÅ ni fattar. JAG är över taggad. Vill göra en sån entre där alla bara. FAN vad SNYGG hon har blivit ;) ÖÖH ja drömma kan man alltid. Har också tappat 5 cm på midja och 5 cm på rumpan. SÅ jävla gott! Kan fortfarande inte se det på mig själv. Men jag känner det i kläderna. Så bara att kämpa på nu. Hoppas ni har haft två kanon dagar xo /C

' if i

Förra veckan och denna veckan har inte gått så bra. :/ Omotiverad och fuskat en hel del. Så ska försöka "fixa" det de sista dagarna. För invägning på söndag.. Vågar inte ens tänka på det! Har varit några riktigt jobbiga dagar.. Mycket tankar och funderingar. Beslut som ska tas och massa annat. Vill inte skriva så mycket mer. Är rädd att om jag börjar skriva så kan jag helt enkelt inte sluta..

' sjuk

Så är man sjuk. Börjar kännas en aning bättre men fortfarande ont i huvudet och bakom ögonen. Vill träna! Eller ja ut och gå. Försöker att tänka på mat som att de bara ska ner för att det måste. Fast att jag ligger här och fantiserar om massa gott. Men är de värt det? Är de värt att äta det bara för de är gott? Men då aldrig få kroppen jag vill ha? Nä! 3 dagar kvar sen börjar nästa matvecka. Jag hoppas att den inte består av massa grönsaker.. För vill spy på grönsaker. Men som sagt, bara jag får i mig något så. Hoppas på att va helt frisk till imorgon. Hoppas, hoppas och hoppas. Min älskling har redan gått ner 6 kg. Vilket är jätte bra. (jag är inte så långt ifrån) ;) De är allt jag säger. Önska mig lycka till nu.

' inte läsa om depp, stäng ner.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Så jävla less, less på människor. Samt så jävla feg som inte vågar säga vad jag vill. Kanske blir allt extremt med lite mat så varje känsla förhöjs. Vad vet jag? Jag vet att jag håller på att bryta ihop sådär som jag gjorde i somras. Den typen när man vill ligga i sängen exakt hela dagen för de är så jävla jobbigt att leva. Ungefär så. Sen finns det dem där människorna som kommer med att "de finns dem som har mycket värre än dig". Det är väl klart att det finns. Men man ser väl ändå till sig själv först eller? Kalla mig EGO. För det gör jag. När allt känns skit, så orkar jag inte må dåligt över alla andra som har de ännu värre. Nej, de är ingenting för mig. Imorse var jag ändå glad. Tänkte att jag klarade ju av gårdagen så på något sätt ska jag klara av denna dagen. Vägde mig igen fast att jag inte får och blev jätte glad. Mina byxor satt inte lika tight och jag kunde spänna in ett hål till på skärpet. Så jag var glad. Skulle åka och efterbesikta bilen. Sen skulle jag in till Halmstad och bara kolla runt och se om jag hittade en löpartröja. För de var jag värd efter all denna slit. Men först skulle jag bara betala bilverkstaden. Till mannen som jag frågat om det skulle bli dyrt att laga min bil. Då han svara nej "De är bara små saker" Okej sa ja, för har inte så mycket pengar denna månaden. Försökt nå han 3 gånger via telefon och inte svarat. När han kom till jobbet och lämnade bilen så sa han bara: De var lite mer än jag trodde. Okej tänkte ja, jaja någon hundralapp mer går väl bra. Idag när jag åker dit säger han. 3000:- Jag trodde helt seriöst att han skojade. Så jag svarade liksom lite glatt. Okej men då fixar jag det hehe. Så säger han. Ja, gör det. Ingenting mer. Det var som om allt bara frös till is. Jag ville skrika åt honom att varför ringde du inte gubbfan? Men jag gick bara ut. Satte mig i bilen och ringde min mamma. Som är en annan lång historia men vi äntligen pratar igen. Jag grät, jag grät så jävla mycket. Som om alla tårar som legat någonstans i mig bara kom. Jag köpte min bil för 2000:- Den är inte ens värd 3000:- Så har han mage att skoja om att nu får jag köra den 1 år till. JAHA? Men är de inte mitt val? Mitt val om jag vill laga den för den summan eller inte? För jag hade aldrig lagat den. Jag kan gå till jobbet och jag hade kunnat ta lånet på den bilen jag vill ha istället för att vänta som jag gjort nu. Han är dock inte den enda som jag vill skrika på. Den där jävla frisören som tog 1700:- på mitt hår. Jag skulle kunna skriva världens argaste text om det men jag ska hålla mig. Jag är inte 0 på kontot. De är inte det. Jag kommer nog exakt klara mig denna månaden. Men kommer inte kunna göra ett skit. Inte ett jävla skit! Jag har inte gjort ett jävla skit på jag vet inte... Inte ens bio kan jag gå på. Fan fan fan fan fan ta denna månaden. Så jävla trött på allt. Trött på att jag inte vågar ta några beslut för jag vet inte om jag står utan jobb i augusti. Trött på att jag inte vet hur vårt förhållande kommer bli i augusti. Trött på att mitt liv går ut på att vänta på svar. Svar om min och vår framtid. Förlåt, men jag var bara tvungen att få ur mig all ilska.

' fyfan

Jag måste få skriva av mig lite.. Fyfan! Fyfan vad jobbigt det är. Vet egentligen inte varför de är så jobbigt. Om de är för såsen? Allt är så torrt. För kolhydraterna klarar jag mig utan. De gjorde jag ju sist jag gick på lchf. Bara jävligt jobbigt. Halva tiden har nu gått och jag bara längtar tills om en vecka. Maten bara växer i munnen på mig och kan knappt få ner något. BLÄ! Men det kommer va värt det jag får tänka så. Nu ska jag ut och gå i piss vädret. Men bara att göra det!! NU har jag fått gnälla lite och de känns lite bättre

' dag 7

Dra mig baklänges vilka jobbiga dagar det varit. Den här helgen har varit den tråkigaste och jobbigaste på länge. Jag vill spy på allt med sallad. Men nu är det endast 7 dagar kvar. Kommer fixa detta, men fråga är om Robin kommer fixa detta. Min toleransnivå som är ganska låg i vanliga fall.. Är väldigt, väldigt lite. Samma på jobbet. Jag vet inte hur mycket jag räknar till 10 i huvudet. Har ändå förvarnat de jag jobbar med att de får ha lite överseende. Precis som snikers reklamen. You're not you when you're hungry. Typ jag! Får i mig alldels för lite mat, vilket jag försöka att förbättra. Det liksom växer i min mun. Så har svårt att äta upp det jag ska. Vilket gör att jag känner mig väldigt svag och som sagt väldigt arg. Igår hade jag lite botten tror jag. Var så sugen på SÅS, choklad, vin och massa bröd och ost. Men jag höll ut. Mycket saker hände i min hjärna igår. Mitt självförtroende bara sjönk och ja massa. Idag känns det lite bättre. Har gått 6 km idag. Igår gick jag 1,3 mil. Snart ska jag till syster och fira sötaste Alvin på hans 2-årsdag. Hon ska bjuda på fika.. Alltså hur detta ska gå... Men jag har gjorde en sak som jag egentligen inte får. För ville se att det lönade sig med all slit. Så jag vägde mig och blev så jävla glad! Säger inte vad den visade men det fick mig på bättre humör. Så idag blir det en runda pw till sedan mina andra övningar. Så.. 7 dagar kvar!! Heja heja heja heja och heja mig alltså. Det är extremt jobbigt men de kommer va värt det! Hoppas ni har haft en fantastiskt helg och är lite små bakis idag. De hade jag varit :)