' om minnet bara skulle försvinna.

Om jag skulle vakna upp i morgon och glömt bort vem jag är. Vem hade jag då blivit? Cornelia för några årsedan eller Cornelia som jag är idag? Jag har förändrats mycket, väldigt mycket. Det finns inte så många människor kvar av mitt andra jag. Mestadels för att jag har valt det så. Jag säger inte att det är direkt bättre, men absolut inte sämre. Under många år har jag haft vänner runt omkring mig som inte känner mig. De känner delen jag vill berätta av mig själv. Alla de där mörka delarna vet dem inte. För där fanns ingen jag vågade lita på. För de var ofta "Säg inte det här men hon sa..." Jag var inte bättre själv. Jag var exakt likadan. Men jag har förändrats. Så jävla mycket. Blir så arg när människor säger åt mig hur jag är: När de inte längre vet vem jag är! Du känner inte mig längre. Istället för att säga precis vad jag tycker och tänker. Så tänker jag till. För det mesta så håller jag det för mig själv. Självklart kommer det fram ibland. Speciellt när jag dricker. Just därför jag inte ofta dricker mig full längre. Jag har helt slutat med starksprit. Jag kan dricka någon drink ute. Men jag dricker aldrig strak sprit under en hel kväll. Klarar det helt enkelt inte. Jag håller tyst om hemligheter. För vem är jag att dela med mig när jag förlitar mig på andra att hålla tyst. Jag har fortfarande folk som inte vet allt. Men så vill jag ha det. Det tar tid att lita på folk. Bara så frustrerande när de påstår att jag är samma jag. Vi har inte varit på närmre 1 år. Vad vet de om mig? När alla andra i min närhet kan se hur mycket jag förändrats till det bättre. För det har jag. Det är som om jag har landat. Jag är lugn. Jag är så lugn. Inte självdestruktiv. Orkar leva med mig själv. Så om jag skulle tappa minnet. Vem skulle jag då bli? Personen som jag strävar efter att bli? Eller en helt annan..