' lite kaos

Var ska jag börja? Var ska jag sluta? Lite så känns det. Som om tiden inte räcker till, till att jag vill göra. Jag är rädd att jag missar livet. Rädd att jag väljer fel och bara jävligt rädd.

Tanken var inte att bli kär, skaffa lägenhet eller jobba i denna stad. Tanken var Au pair. Norge? Sälen? England. Tanken var inte så mycket Sverige, och om det var inte Laholm. Fast jag antar att livet hade andra planer för mig. Ska jag vara ärlig kunde jag inte ens se mig i ett förhållande. Tanken att bli kär var fem år framåt. Först skulle jag göra alla hel knäppa grejer att tala om för mina barn. Istället är jag kvar i samma stad, med samma människor plus en jävla massa nya underbara. Jag ljuger om jag säger att jag inte trivs. Jag trivs som fisken i vattnet. Fast klart jag är rädd. Jag är rädd att stå där sen och tänka vafan tänkte jag med. Förhållandet gick åt helvete och jag är för gammal för allt galet. Fast samtidigt tänker jag, när i helvete blir man för gammal för att leva och se världen? För det är ju just det jag vill göra?! Jag är hellre med någon jag älskar än att resa världen runt ensam.

Jag bor hellre kvar i stad jag kan trivas med än att flytta där jag inte har en jävel som vet någonting viktigt om mig. Så det där kaoset börjar lugna sig. Den Cornelia jag vill vara börjar ta tag i saker och ting och ser en framtid för sig själv. Vill man något så får man antingen ta det eller jobba röven av sig för att få det. Så det är väl vad jag får göra.

Därför ska jag ägna denna fredagen åt att skriva CV, ha tjejkväll och pussas med den finaste jag någonsin mött. För imorgon ska jag bli så jävla full och bara njuta av att jag inte riktigt är vuxen (än)

Trevlig helg på er.

Puss