' ångest

Vilken ångest jag har nu. Shoppat alldels för mycket onödigt denna månaden. Visst att 3000 gick på håret. Men iaf, känns väldigt jobbigt just nu. Så budade jag på två skor, varav de ena paret lär va alldeles för stora på mig. Otur.. otur. Tänkte jag skulle spara in nästa månad. Vem försöker jag lura? Jag ska ju för sjutton till london. Vilken tur att jag jobbar så mycket som jag gör ;) För det är just det, jag jobbar som sjutton. Fast det är så jävla kul. Jag trivs verkligen så bra på mitt nya jobb! Det pratas redan om att jag kommer bli förlängd. (kan inte bli bättre) Allt som saknas nu är min man <3

' dream

' Jag önskar jag vågade säga som det är. Du kommer aldrig förstå. Varje natt så finns du alltid där. Allting var så mycket lättare då. Tänker du på mig så som jag tänker på dig? Jag tror att du har glömt. Du betyder så mycket för mig. Ibland vet jag inte om det är verkligt eller om jag drömt. Valet är så lätt. Men sanningen är att det var så svårt. Varför känns det då så rätt? Att lämna dig tog så jävla hårt. Jag bryr mig än. Vill bara radera. Det var så längesen Utan dig har jag svårt att fungera. Det är så tydligt att du glömt. Det är inte längre samma blick. Allt med oss är fördömt. Jag kommer alltid få leva med misstaget jag begick.

' Det kommer alltid finnas där.

Det kommer nog alltid finnas där. Den där känslan, hugget i magen och tanken tänk om. Jag tror aldrig jag kommer bli av med det. Bekräftelsebehovet, att man fortfarande betyder något. Kanske är det bara jag, kanske är det oss båda. Kanske är det bara jag själv. Det där som aldrig kommer bli sagt, men som alltid kommer finnas där. Jag tänker ofta på det där orden, de som får mig att somna när jag är ledsen. Önskar du kände mig nu. Önskar du kunde se hur jag vuxit. Kan du se mig? Ser du mig? Kommer det alltid finnas där? För om de alltid finns där. Ska jag lära mig leva med det då? Jag kommer alltid undra men aldrig fråga.