måndag 30 augusti 2010

' summer of 10

Aldrig någonsin trodde jag att en sommar kunde bli bättre än den förra. Aldrig.
Fast så kom Catrin Andersson hem till lilla Vallberga och lärde mig en massa nya saker på jobbet. Fick mig att skratta så jag fick ont i magen, tog och städade upp skit med mig. Ibland kunde jag bli så arg att jag hade lust att slänga all jävla mat på henne men så gick det 10 minuter så började jag bara skratta åt tanken och det gick inte vara sur på den envisa lilla varelsen.

Hon hade inte bara samma otur som jag, utan hon pratade exakt lika mycket som jag och hade alltid roliga saker att berätta. (ibland sånna saker som egentligen inte var så smarta att säga) För precis som jag försa vi oss om och om igen. Precis som jag kunde hon titta på mig och inte förstå ett skit vad jag sa, precis som jag gjorde med henne.

Jag avundades hennes synsett om att ingenting var så farligt, att det alltid kom en ny dag och om det var något så tog man tag i det. Att vare nere och deppig fanns inte i hennes värld. Utan bara solsken och fjärilar som jag brukade tänka mig den.

Jag blev dygnrak tillsammans med henne och vi skämde ut oss tillsammans. Tyckte att killarna var idioter som inte ville hångla, vi var ju rätt snygga och berusade. Hon trillade rakt över mig och tog sönder min ros på samma kväll. På morgonen log vi och skrattade så iaf mina tårar rann. När jag trodde jag hade skurit av mig fingret skrek hon om och om igen "Lugna dig, lugna dig" och vi skrattade åt det. Hon visade sin sårbara sida och sin alltid, alltid glada sida.

På två månader, två ynkliga månader har jag funnit en vän jag är evigt tacksam för att jag har. För jag trodde aldrig att jag skulle finna en sån vän igen. En som jag vet att jag kan ringa till om det kör ihop sig. En vän jag kan ringa till bara för att jag vet att hon kommer tycka det är precis lika roligt som jag.

Jag har bara en persom att tacka för detta sommarlovet och det är Catrin Andersson. Jag kommer ha en person att tacka för när jag kommer ur hösten och tar tag i mitt liv. Catrin Andersson!

Imorgon eller i över morgon åker hon tillbaka och errövrar USA och någonting säger mig att hon kommer lyckas och då kommer jag stå där stolt och säga att jag både är släkt och vän med henne! Det gör mig sådär töntigt glad, glad att jag har henne.

För jag vill inte säga hejdå, för detta är början på vår vänskap. Så att hon ska åka och vara borta ett år, känns lite som om någon är döende. Men så uppfann gud SKYPE och min värld känns sådär bra igen.

Så Catrin, tack för att du är du och slår mig i huvudet när jag är depp.
Tack för att du hänger på mina fåniga idéer och skrattar lika mycket som mig.
Tack för att du lyssnar när jag gnäller och tack för att du är just du.
Om du nu gifter dig med en snubba i USA så blir jag nog lite sur om du inte skaffar barn direkt så jag kan vara din nanny.

Tack för sommar 2010 och alla skrattanfall..


(Nu känner jag mig duktig) :)

söndag 29 augusti 2010

' tell me

Tell me what to do?

Jag vet att det är höst, jag vet att det är höst. Höst betyder deppighet för mig. Det betyder sömnlösa nätter och ont i magen. Det betyder att ja har svårt att se någon ljust i varje dag. Jag försöker allt jag kan, men ibland går det bara inte. Jag önskar jag kunde göra som Catrin och bara rycka upp mig, men jag klarar inte det. Jag hatar det, jag hatar det mer än någonting annat.

Mamma och jag började bråka innan och jag höll med henne "Jag försöker dra ner alla i mitt svarta lilla hål" Kanske har hon rätt, men jag behöver också henne. Varför kan inte bara vi spendera en dag tillsammans? Jag blir arg, arg för att hon alltid är med honom. Alltid.

Jag blir trött och arg för att jag känner mig ensammare än jag någonsin gjort. Som jag sitter och tittar ut från fönstret och ser alla andra har någon. Sen tänker jag efter och vet att jag har någon men det försvinner....


För det är höst, jag hatar höst och jag hatar mig själv för att jag inte bara kan rycka upp mig

torsdag 26 augusti 2010

' it sucks

Det är höst igen och det känns verkligen för jag är helt nere. Precis som jag blir varje höst. Det är bara det att denna hösten vet jag ingenting vad som väntar mig. Börjar nästan gråta bara jag tänker på min framtid. Vad jag ska göra och hitta på?

Jag vill inte stanna här, kan inte stanna här. Men är jag redo för ett år i USA? Kommer jag klara det? Jag vet inte vad jag ska göra, jag ser bara alla människor åka här från och jag är den enda som stannar. Någonting måste hända, jag måste komma på ett sätt att komma bort.

Jag vet bara inte vart jag ska börja söka.. hoppas bara jag kommer in i sälen men jag tror inte alls på det.

' WTF?

Okej ställde mig precis på vågen och det var så negativt man kan komma. Nu räcker det, jag menar det på allvar. Det blir de små tallrikarna, inget äckelgodis eller läsk! Absolut inte!!!! Blir ut att gå nu varje dag till nästa torsdag. Nu jävlar, jag har gjort det förut så jag klarar det bara att ge mig fan på det.

Såhär får det fan inte gå till!!! SKÄRPNING! Så nu ska detta bli min komma i form blogg igen. Let's do this!!!!

Funderar allvarligt på att gå med i viktväktarna... för hur pinsamt är det inte att stå där om man gått upp? AS pinsamt sen är ju typ hela släkten med så varför inte? Ska tänka igenom detta jag lovar.

FUCK YAAAH TJOOCKIS

' torsdag

Mamma och de har äntligen kommit hem och det var skönt må jag säga. Jag fick en sjal, linne och en klocka. Samt en parfym jag ska få i födelsedagspresent. Nu längtar jag mer än någonsin till turkiet. Vill bara bli av med mitt sockerberoende. Blir arg på mig själv när jag tänker på hur duktig jag var förut och bara slängt det åt sidan. Så idag blir det vatten på jobbet och en liten korv bara. (hinner inte äta hemma) Sen imorgon blir det gågågågågå.

Vill vara smal och snýgg så nu ska jag ge gärnet denna veckan. Så jag slipper vara så beroende där nere :) För där ska det bli vatten och sallader på dagarna så man kan unna sig något gått på kvällen :)

Jag är en tönt, jag vet

onsdag 25 augusti 2010

' today

Idag kommer mamma äntligen hem! Det har varit kul och faktiskt lärorikt att bo själv. Jag har insett att detta kommer jag klara hur bra som helst i framtiden. Jag har lagat massvis med god mat. Jag har tvättat som en galning, strykt och diskat. Städat och plockat upp efter mig. Så jag tror att jag bevis för mig själv och mamma att detta inte är några problem alls.

Så idag blir det sista städningen, damsuga, tvätta en sista tvätt och diska. Plocka undan lite högtalare och sådär. Det jag mest rädd för är att berätta om bilen.... Okej, hon kommer inte bli arg men det kunde ju ändå ha varit min bil tycker man.... Okej, jag körde in lite i kanten på garaget!!!! ÖH! Okej, blev en pytteliten repa. Fast det räcker ändå för de tvar jävligt dumt!

OCH jag kanske ska köpa en ny bil....... vem vet ;)

tisdag 24 augusti 2010

' now i know

Igår var en sån dag då man grät lite som senare slutade att man skrattade och kände sig lyckligare och mer i paradiset än man någonsin tidigare känt. Ni vet en sån där dag som det bara finns vissa utav.

Idag skulle man vara duktig, ändå har jag inte fått mycket gjort. Gjort en egengjord tacos, varit med josse. Samt blivit glad och ledsen åt catrin. För det betyder att hon stannar lite längre men att det blir jobbigt för henne. Så på gott och ont helt enkelt. Snart åker julia och dem också... så känns det som man är den enda som är kvar.

Så om det inte kommer något positivt mail i september... så vet jag inte vad jag ska göra av mitt liv. Då är jag körd, körd på riktigt.

Men det är ganska långt dit... men bara 9 dagar till turkiet :)

måndag 23 augusti 2010

' ny dag imorgon

Varför gråta när man kan vara glad? För det känns lite bättre efteråt.

Jag gillar inte förändring, har aldrig gjort och lär antagligen inte göra. Jag har svårt för saker och även personer som förändras. Även om jag om någon har förändrats väldigt mycket på bara två år. Så är det något som hugger tag i vardagen när plötsligt saker inte är som de var.

Idag bestämde jag mig för att radera. Börja på nytt och faktiskt släppa taget. Så det gjorde jag, nu vill jag mest bara gråta. För det kom som en kniv i magen. Jag trodde inte, aldrig. Så jag raderade alla bevis, allt. Det är på tiden att skapa nya minnen. Det är på tiden att bli den jag vill vara.

För i slutet vet vi alla hur det är..
Jag vill inte ha det sådär.


Så egentligen, är jag bara glad över att jag äntligen släpper taget helt.

söndag 22 augusti 2010

' WHAT!!!

Sitter här en söndagskväll och väntar på att katten ska sluta. Tycker det är urtrisst för varje dag som går.. betyder att hon åker snart! Har svårt att tänka mig en vardag utan henne... usch!!!

Har fortfarande as ont i tutten! Detta är fan illa! Trodde det skulle gå över men nix. Istället gör det ondare och det gör ont att ligga på den. Det är inte OKEY! Vet att det inte är någonting, men de gör ont.


Längtar oxå till den 2 september :D

torsdag 19 augusti 2010

' i need some kind of mircal

Det är som om jag vill se mig själv falla.

Jag börjar bli trött på mig själv, trött på mina val. Trött på att ställa till saker och ting jämt. Även om det till en början är av en god anledning så blir det alltid till en dålig i slutet. Om jag ser tillbaka så ger jag mig in i saker där jag vet att det kommer sluta med tårar eller att jag blir sårad på ett ellet annat. Om det inte är så, så slutar det med att jag sårar. Jag är trött på känslan att aldrig räcka till vad jag än gör. Jag är trött på att jämföra mig med allas ex. Jag är trött på att aldrig lita på mig själv tillräckligt mycket eller på någon annan. Jag är trött på att spela någon jag egentligen inte är. Jag är trött på att välja fel, jag är trött på att vara ett andrahandsval.

Jag är trött på att de vet att de kan ringa så finns jag där för dem. Jag är trött på att de vill ha mig, men inte va med mig. Jag är trött på att de väljer andra före men att jag alltid finns där. Jag är trött på hur de ser mig, jag är trött på mig själv. Jag är trött att jag följer med och tror att jag kan få en andra chans. Jag är trött på att jag vill bevisa varje gång vem jag är. Jag är trött på att jag vet att jag är bättre. Jag är trött på att jag alltid måste bevisa att jag finns kvar i tankarna.

Jag är trött att jag alltid blir den, alltid blir den de vill ha då och då. Men aldrig den de vill vakna upp jämtill. För jag är trött.

Så sitter man här och ser allting så klart.

Det är över nu, jag förtjänar bättre än såhär.
Jag vet att någon vill ge mig det.. men om känslan inte finns där är det inte värt ett försök.

' CORNELIA!!!!

Jag skrattar åt mig själv för jag är så jävla korkad ibland.

Igår gjorde jag fläskfile (det låter så äckligt när man skriver det), Klyftpotatis, två hemmagjorda såser och en köpt. Sen en fiiin goood sallad! Detta gjorde jag till mig underbara vän Josefine Hallengren som jag ska spendera en vecka med på turkland. OM VI LÄNGTAR, om vi kommer ha kul. JAPP! Hon somnade mitt i WHAT HAPPENS IN VEGAS, så där låg jag och skrattade i min ensamhet. Mitt i allt ringer katten och vill ha sällskap. Bestämde mig för att stänga av för josse sov. Så hon körde hem och jag körde till Catrin. Där blev det supermario spel och jag insåg att jag måste öva på det. Sen låg vi och pratade om allt mellan himmel och jord och skämde upp oss själva.

Fast nu till vaarför jag är så korkad? Idag var jag ute och sprang 3 kg och gick 3. Kände mig jätte duktig och var verkligen sugen på att komma igång. Vet ni vad jag gör när jag kommer hem? Äter en fläskfile, klyftpotatis, tre såser och sallad. Sen dricker jag cola till? Då har jag bara lust att slå mig själv hårt som fan i huvudet. Det var ju fan inte ens lönt att gå den jävla rudan och springa.

Jag är usel, fattar itne hur jag gjorde för att gå ner 10 kg. Jo jag blev dumpad och kände mig tjock. Fast ändå? Borde bli lite sådär dumpad igen och ta ett kort på tjockismage så den försvinner...


NU ska jag göra utfall och sen ska jag bjuda syster och hennes pojke på wook (fan ta om hon läser detta innan hon kommer) För det ska vara en överraskning (har aldrig gjorde det innan... men hur svårt akn det vara)

Ikväll hoppas jag att jag inte är en fegis. :D

tisdag 17 augusti 2010

' trött

Så jävla trött på allting. Man kan inte säga någonting till folk längre utan att de ska ha glapp i deras käftar. Borde sparka in en fotboll så de kan lära sig hålla käften. Just nu är det jävligt mycket i denna sekund jag är trött på.
Just nu vill jag bara ha mitten av september och ett JA ner i mailet. Om inte, då står jag på noll och kommer antagligen skjuta mig själv med en pistol (okej där överdrev jag)

Den här veckan skulle bli bra, jag säger bara..... fuck ya! Ska dra härifrån och en dag när jag kommer tillbaka så ska jag pissa på alla idiotershus och bara le. För det finns för många jävla idioter i denna lilla håla..

Tur att jag har några som är bra som jag kan umgås med <3
Annars hade man gått under, jag antar det.


Annars är det jävligt kul att jag är folkssamtälsämne att de har så jävla tråkiga liv att de måste prata om mitt. För jag håller med er, mitt liv är jävligt kul! Händer jävligt mycket. Så hade antagligen också pratat om mig om mitt liv sög.

' fettma

Jag mår dåligt när jag ställer mig på vågen och ser att jag gått upp!! Denna sommaren har varit kul, men förhelvete vikten!! Så imorgon börjar jag med mitt hårdajävlafittjobbigaträning igen. Det måstes, inget val! Har en vecka på mig att komma in i det, innan det blir jobb igen. Sen en vecka i turkiet då jag lovat mig själv att äta nyttigt!!!

Det här suger kuk...... men let's do this

måndag 16 augusti 2010

' bäästa

Ibland undrar jag om man verkligen får vara sådär lycklig och glad som man ibland är. Då allting känns jätte bra, för det gör det just nu. Allting är underbart bra! Jag har de bästa vännerna i hela världen som gör mina dagar till minnen att aldrig glömma bort.

För några dagar sedan grät jag krokodil tårar för jag tyckte ingenting hände och allting var bara piss. Så ringer Becca och frågar vad som står på och där sitter jag as fåning och gråter för att ingenting händer. Vad gör vi inte? Jo vi umgicks med killarna och såg film. Bara det gjorde hela min dag.

Jag älskar sommaren och jag hatar att den börjar ta slut. Det betyder att Catrin snart åker och det känns riktigt tråkigt. För hon är lika sjuk,stört,trög och galen som jag. Vi är ju trotts allt släkt. Så det känns as tråkigt.

Fast sen åker jag till turkiet med världens finaste Josse som jag tror kommer bli hur underbart bra som hellst. Sen är det nya möjligheter.. Hösten är full med möjligheter så det finns inte tid för att deppa :)

PUSS

torsdag 12 augusti 2010

' go for it



Ingen helt vanlig onsdag. Jag har planerat lite framtid och suckat över att jag itne gjorde mitt engelska arbete. Suckat över att jag fortfarande har lite arbeten som måste in. Suckat som fan! Planerat biofilm med min saknade Filiph :) Det längtar jag riktigt mycket till (sen vill jag ju se fiiiilmen- leo's nya) Sedan var det bara att hoppa in i duschen och skrika IBRAIBRA med killarna. Ibland är det trevligt att vara ensam tjej, för killar är så mycket mindre komplicerade att umgås med ibland. Fast sen har jag världens bästa vänner så jag satt faktiskt där och kände mig ensam (för sån tönt är jag)

Nu sitter jag här och har ÅNGEST, ångest över att jag gått upp! Ångest över att jag är lat och blivit sockerberoende... jag har ju facit i handen! Så imorgon ska jag och cat ut och gå en lång runda och det blir vatten och havregrynsgröt och två äckeljobbiga veckor.

För såhär sa jag "gå ner i vikt är det bästa jag gjort"
Så fan att jag vill bli tjock igen!!!!!! FUCK ME FÖR ATT VARA LAT!

godnatt :)

onsdag 11 augusti 2010

' you tell me

Jag har haft en alldeles underabar sommar såpass. Det har varit mycket jobb, fest och skratt med mina underbara vänner. Vi har gjort allt möjligt tillsammans och jag bara älskar det. Igår åkte vi till mellbystrand och tog en glass på eftermiddagen hade jag en fika med mina saknade flickor från min förra klass. Vi planera in lite planer och bara myste i solen.

På kvällen då vi tog glass skrattade vi åt våra samtalsämne och hade det bara bra. Det är så det ska vara när det är sommar. Att bara njuta. Jag trodde ingenting kunde slå förra sommaren, men jag börjar undra. Denna sommaren har jag ett mål, om jag når de det vet jag inte ännu.

Sitter och funderar på framtiden igen.. mamma ska läsa igenom sen är det väl bara att trycka på skicka antar jag? Så får vi se hur det går. Jag är nervös, nervös att jag kanske kommer stanna här föralltid och nervös för att jag kanske ger mig av. Jag vet inte fullt ut vad jag vill, mer än att upptäcka saker och det är min tur nu.

September kommer bli en månad full med möjligheter..

Puss

' sleeping together

Jag snurrar omkring, snurrar och se allt passera. Jag vill stanna men jag kan inte, jag måste snurra färdigt. Jag kan inte gå på ostadiga ben mycket längre till. Komma och gå som jag vill. Jag kan inte, jag kan inte det är inte rätt. Det är inte rätt att säga att någonting är fel, när man är det stora felet i våra fel. Jag snurrar och försöker hitta en väg ut i denna karusell. Jag böjar måilla och allt blir till en enda röra. För jag står inte ut att snubbla omkring. Står inte ut.

För jag sa att jag skulle vänta på vår tur, men jag tycks bara snurra runt ensam. Ensam se världen passera. Medan du åker i en karusell med två. Så ska jag snurra ensam och vänta på att du väljer min plats. Så jag snurrar och tar en tur med någon då och då. Inget speciellt, inget kul. Vi pratar om livet och dess konstigheter. Du vet sådär som jag brukad göra där i natten.

Jag snurrar så det börjar göra ont. Du stannar den då och då och frågar om jag ska stiga av. Ibland gör jag som du säger, ibland forstätter jag min tur. Efter att jag gått av och sätter mig igen så mår jag ännu sämre. Som om jag ska spy där, där jag snurrar runt. Du har börjat åka med då och då, men du hoppar alltid av när jag tror du ska stanna.

Du brukar berätta om hur det var, hur det kunde va. Men hur jag aldrig ändå var. Så hoppar du av och jag snurrar ensam. Plötsligt stiger jag av och vet vart jag ska gå. Plötsligt vet hur jag hur jag ska komma ut.

För vid ditt namn står ett namn till och det är inte mitt.

måndag 2 augusti 2010

' vafan corre!!




Jag är född med otur för att få er att förstå så ska jag ge er exempel... sen berätta om dagens händelse.

Om det är 1 av 100 000 tusen som får en agresiv reaktion från (nu kommer jag inte ens ihåg vad pencelinet hette) men iaf.. så fick jag det. För att få er ytterligare att förstå så när jag var liten blev jag helt vild, agresiv och vild. Nu för något årsedan då jag åt det igen. Blev jag skogsarg. Jag gick runt och ville bränna ner hela världen och mådde as dåligt psykiskt bara för jag gick och var så arg alltid. När jag går till apoteket och ska handla pencelin så slipper jag oftast att betala för att jag redan kommit upp till summan (tror den ligger på.. 900? inte säker) För att jag alltid är typ .. sjuk!

Det är bara jag som rotar i min väska och tror jag får upp en tjuga när det är en binda och ska lämna fram till kassörskan. Blir hål på min balklänning precis när jag ska sätta mig i bilen för att åka iväg. Får veta dagen innan jag ska springa ut att jag inte har alla poängen som man MÅSTE ha (ordnade sig som tur va)
Blir sjuk när man MINST får bli det som när man ska på semester eller iväg.

Trillar inför 100 -talas människor. Sjunger fel en gång och börjar as garva en annan gång när jag ska sjunga inför publik.... listan som ni förstår kan bli hur lång som hellst.

Min högersida är äckelful på mig, där är så många ärr att jag inte ens vet vart jag ska börja räkna. Sedan mitt nya jobb kan jag lägga på tre. Ett brännmärke på handen. Det är verkligen äckelfult men de tror att de kanske kommer bleka. Idag skar jag mig och det är lite kul för det sprutade blod så som det gör på filmer ni vet. När det sprutar, jag trodde inte sånt kunde hända att det var påhittat. Men tydligen. Inte så värst djupt men det svider och dunkar och det kommer bli ännu ett ärr.
Att födas med denna oturen är inte kul... det gör mig ful och klen.

Så jag är här med fulklen.........

För att bli lite allvarligt i det hela så suger det faktiskt.
Läkarna vet inte vad det är för fel på mig och har tagit alla sorts tester.
Den andra oturen... ja den vet jag inte hur den kom till.

söndag 1 augusti 2010

' bra val

Man har varit dålig som ett jävla... jag vet inte vrak legat och tyckt förjävla synd om sig själv... Min hals mår lite bättre och jag klarar vara uppe flera timmar i sträck. Guldstjärna till mig tack. Förlorat pengar medan jag varit sjuk... som fan inte är bra alls!! Kanske sånt man får ta?! Varit i malmö och gjort av med en jävla massa pengar och handlat fina kläder! Nice!!!

Igår firade jag josse som blivit ett år äldre.. går snart mot 25. Tittat resor som fan denna veckan. Velat och velat. Hade velat åka i Augusti, men går tyvär inte pga jobb. Så nu är det bokat i September efter många omständigheter. Jag är nöjd, hotellet är kalas bra och personalen och det ligger helt ok. Dock vet jag inte hur eller var pengarna ska komma ifrån men det märker jag väl antagligen? Sånt är trevligt.

Nu blir det snart jobb, det är ju bra :) PUSS på er