' don't know...

Just nu vet jag inte ut eller in... De senaste veckorna har jag funderat på om det är värt att bo i lägenhet. Jag har absolut inga pengar att spendera på någonting. Har inte så mycket liv längre än mitt jobb... så tankarna att jag hade kunnat göra nästan vad ja velat om ja bott hemma är ganska störande.

Så jag vet inte alls. Bara att jag egentligen inte vill flytta hem men om ja klarar att ha det sådär ekonomiskt? Allt är en enda persons fel och det i sig gör jävligt ont. Att säga att livet är lätt... ja jag vet inte.

På senaste tid har jag varit sjuk, jobbat och sökt jobb i Grekland. Ja varför? För att min dröm var att resa och upptäcka saker innan jag skulle bli vuxen. Nu drömmar jag om att handla mat och tvätta. Jag vet också att det är fel av mig på sätt och vis. För hade det varit ombytta roller och Hampus sökt jobb utomlands hade jag börjat fråga mer än en fråga.. Fast jag har tänkt såhär. En till max.. max max två månder utan varandra. Om vi inte kan klara det? Så förstår jag inte hur vi ska klara flera år?

Jag vet också att det är egoistiskt av mig och det står jag för. Fast samtidigt gör jag inte detta så är jag rädd att jag en dag vaknar och kommer ångra mig bittert.
Jag vill för allt i världen inte att vi ska göra slut, men en månad klarar vi. Samtidigt som jag tror att jag kommer bli bra mycket lyckligare och känna att jag gjort någonting..

(okej.. nu har jag ju inte fått jobbet. Men om jag skulle)

Så varför jag inte skrivit på längre är för jag varit depp. Heldepp på framtiden. Hell depp på allt. Bråk och tjaffs och penga brist är ingenting för mig (sen va sjuk på det.... ja) Vem fan sa att det var lätt att leva?

Idag har jag stukat fotet och sitter med tårar i ögonen för de gör så jävla ont. Fast imorgon hoppas jag på en dag med saknade människor från i sommras..

Varför förändras man? Eller väljer man bara andra saker? .... i don't know

' Sjuk

Vad ska jag säga? Att feber är en konstig sak. Jag vaknde upp i fredes morse och ville verkligen inte gå upp i sängen. Någonting kändes bra konstigt. Så jag gick upp tog feber och hade 37,8 en halvtimme senare hade jag 38,5 sen var jag sängliggandes tills jag bara grät för jag hade så ont i hela kroppen och bara låg och yrade. Då hade jag runt 39,6 (när jag har 39- är jag pissdålig) Mamma kom och hämtade mig och fick stötta mig ner för alla trappor.

Så fick jag i mig lite värktabletter och blev piggare och trodde bara de var en endags grej. Fast på lördags morgon vakna jag med 39 graders feber. Samt igår så jag har bott hos mamma och tyckt att livet varit piss! Mamma har varit världens underbaraste dessa dagar och självklart är de hon som blir smittad!! Jävla skit! Idag har jag fortfarande feber men inte lika hög och orkar för första dagen sedan i fredes med mig själv. (fast sen ska jag inte säga så heller) För igår var jag pigg till klockan 8 på kvällen då jag fick 39,6 i feber och trodde ja skulle frysa ihjäl igen. Hoppas iaf på att bli bättre.

Lite arg på jobbet som i fredes inte trodde jag var dålig. Jag har aldrig, aldrig och åter igen ALDRIG sjukskrivit mig från ett jobb om jag inte mått pyton! Så jag blir ganska arg. Sen blir jag arg för att vafan ... jag behöver alla pengar ja kan få och hoppar alltid in så varför skulle ja ens ljuga ihop att ja var sjuk? Ibland blir man bra trött.

Älskling ska också ha ett stort tack. Han har fått stå ut med mitt klagande, pustande och funnits där. Man kan väl säga att hans ett ALLA mina sidor. Igår när han kände på mina ben ville ja bara krypa under jorden. (de var början på mansben) Så osexigt man bara kan komma. Så ja.. han har nog sett precis allt dåligt med mig. Ändå stannar han kvar <3

Nej nu hostar ja sönder mig.

hejhej

' my walls ..

Det har varit 2 veckor jag bara vill radera. Två veckor då jag har velat ge upp och göra min egen grej. Jag försöker se ur alla synvinklar. Samtidigt känns det som jag sitter fast. Fast i Laholm. Jag försöker förklara för min kärlek att hade jag inte varit seriös med dett. Så hade jag aldrig lagt mina drömmar på hyllan. Visst det var inte såhär mitt liv skulle se ut nu. Fast ibland går det inte som man tänkt sig. Det var inte meningen att jag skulle sitta i min lägenhet och känna mig riktigt hemma på flera år. De var inte meningen jag skulle bli kär. Fast så blev det och jag ångrar ingenting.

Men att säga att jag inte ibland undrar är att ljuga. Att säga att jag ibland inte ifrågarsätter är fel. för det gör jag. Fast jag tror på dig och oss. Om det så innebär att jag får skapa nya drömmar så gör jag det- ´

Påstå aldrig bara att jag inte är all in.
För jag är kvar i hålan jag inte kunde vänta på att lämna.
Om det inte är tillräckligt, så vet jag inte vad jag mer kan göra.

' right or wrong

Middagen jag bjöd på i söndes blev riktigt jävla god. Stolt över mig själv! Idag är det fredag och det innebär mys med älskling, med mat och gos. Fast ska erkänna att jag varit en riktig bitch! Har en jävla dubbelmoral. Jag vill att vi ska kunna festa på varsitt håll, ändå blir jag sur när han säger att han vill gå ut. VARFÖR? Jag vet faktiskt inte. Det är bara jätte töntigt! Så jag har lovat mig själv att jobba på det för vi båda blir lyckligare om vi kan lita på varandra och ha kul tillsammans och isär. We are still so fucking young.

Att säga att denna månaden börjat bra är sant men också har jag ett stort frågetecken hur i helvete jag ska klara detta med hyran? Ska det vara såhär varje månad? Jag vet inte om jag klarar det. Hade jag bott hemma nu, hade jag varit.... sten rik.. Jag vet att jag flyttade pga av anledning och jag vill absolut inte flytta hem igen. Måste bara hitta ett jobb som ger mig bättre betalt. (sorry fyren) fast det är sant. 5 h jobb.. funkar fan inte!

Så... annars? är jag lycklig fast jag är pank och spendera nästa alla mina pengar på mat och bensin. Har handlat en t-shirt till mig själv sedan innan julafton. Folk som känner mig vet att de inte är likt mig... (FAST HAR TRE Klänningr jag inte använt än.. så ganska lugnt)

ska sluta klaga och hoppa in í duschen :)