' sleeping together

Jag snurrar omkring, snurrar och se allt passera. Jag vill stanna men jag kan inte, jag måste snurra färdigt. Jag kan inte gå på ostadiga ben mycket längre till. Komma och gå som jag vill. Jag kan inte, jag kan inte det är inte rätt. Det är inte rätt att säga att någonting är fel, när man är det stora felet i våra fel. Jag snurrar och försöker hitta en väg ut i denna karusell. Jag böjar måilla och allt blir till en enda röra. För jag står inte ut att snubbla omkring. Står inte ut.

För jag sa att jag skulle vänta på vår tur, men jag tycks bara snurra runt ensam. Ensam se världen passera. Medan du åker i en karusell med två. Så ska jag snurra ensam och vänta på att du väljer min plats. Så jag snurrar och tar en tur med någon då och då. Inget speciellt, inget kul. Vi pratar om livet och dess konstigheter. Du vet sådär som jag brukad göra där i natten.

Jag snurrar så det börjar göra ont. Du stannar den då och då och frågar om jag ska stiga av. Ibland gör jag som du säger, ibland forstätter jag min tur. Efter att jag gått av och sätter mig igen så mår jag ännu sämre. Som om jag ska spy där, där jag snurrar runt. Du har börjat åka med då och då, men du hoppar alltid av när jag tror du ska stanna.

Du brukar berätta om hur det var, hur det kunde va. Men hur jag aldrig ändå var. Så hoppar du av och jag snurrar ensam. Plötsligt stiger jag av och vet vart jag ska gå. Plötsligt vet hur jag hur jag ska komma ut.

För vid ditt namn står ett namn till och det är inte mitt.