' inte läsa om depp, stäng ner.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Så jävla less, less på människor. Samt så jävla feg som inte vågar säga vad jag vill. Kanske blir allt extremt med lite mat så varje känsla förhöjs. Vad vet jag? Jag vet att jag håller på att bryta ihop sådär som jag gjorde i somras. Den typen när man vill ligga i sängen exakt hela dagen för de är så jävla jobbigt att leva. Ungefär så. Sen finns det dem där människorna som kommer med att "de finns dem som har mycket värre än dig". Det är väl klart att det finns. Men man ser väl ändå till sig själv först eller? Kalla mig EGO. För det gör jag. När allt känns skit, så orkar jag inte må dåligt över alla andra som har de ännu värre. Nej, de är ingenting för mig. Imorse var jag ändå glad. Tänkte att jag klarade ju av gårdagen så på något sätt ska jag klara av denna dagen. Vägde mig igen fast att jag inte får och blev jätte glad. Mina byxor satt inte lika tight och jag kunde spänna in ett hål till på skärpet. Så jag var glad. Skulle åka och efterbesikta bilen. Sen skulle jag in till Halmstad och bara kolla runt och se om jag hittade en löpartröja. För de var jag värd efter all denna slit. Men först skulle jag bara betala bilverkstaden. Till mannen som jag frågat om det skulle bli dyrt att laga min bil. Då han svara nej "De är bara små saker" Okej sa ja, för har inte så mycket pengar denna månaden. Försökt nå han 3 gånger via telefon och inte svarat. När han kom till jobbet och lämnade bilen så sa han bara: De var lite mer än jag trodde. Okej tänkte ja, jaja någon hundralapp mer går väl bra. Idag när jag åker dit säger han. 3000:- Jag trodde helt seriöst att han skojade. Så jag svarade liksom lite glatt. Okej men då fixar jag det hehe. Så säger han. Ja, gör det. Ingenting mer. Det var som om allt bara frös till is. Jag ville skrika åt honom att varför ringde du inte gubbfan? Men jag gick bara ut. Satte mig i bilen och ringde min mamma. Som är en annan lång historia men vi äntligen pratar igen. Jag grät, jag grät så jävla mycket. Som om alla tårar som legat någonstans i mig bara kom. Jag köpte min bil för 2000:- Den är inte ens värd 3000:- Så har han mage att skoja om att nu får jag köra den 1 år till. JAHA? Men är de inte mitt val? Mitt val om jag vill laga den för den summan eller inte? För jag hade aldrig lagat den. Jag kan gå till jobbet och jag hade kunnat ta lånet på den bilen jag vill ha istället för att vänta som jag gjort nu. Han är dock inte den enda som jag vill skrika på. Den där jävla frisören som tog 1700:- på mitt hår. Jag skulle kunna skriva världens argaste text om det men jag ska hålla mig. Jag är inte 0 på kontot. De är inte det. Jag kommer nog exakt klara mig denna månaden. Men kommer inte kunna göra ett skit. Inte ett jävla skit! Jag har inte gjort ett jävla skit på jag vet inte... Inte ens bio kan jag gå på. Fan fan fan fan fan ta denna månaden. Så jävla trött på allt. Trött på att jag inte vågar ta några beslut för jag vet inte om jag står utan jobb i augusti. Trött på att jag inte vet hur vårt förhållande kommer bli i augusti. Trött på att mitt liv går ut på att vänta på svar. Svar om min och vår framtid. Förlåt, men jag var bara tvungen att få ur mig all ilska.