' allt är så jävla tungt

Just nu är världens så jävla tung! Tung, tung och tung. Allt blir tyngre. Dagen, kvällen, kroppen och själen. Jag har helt tappat bort mig själv denna sommaren. Det är så jävla svårt att acceptera att både än själv och livet har förändrats. Det är jävligt tungt att gå från va någon som hade 20 "vänner" till 1 riktig vän. Det är svårt att balansera att man inte är partyqueen längre. Telefonen vibererar inte varje torsdag. Man är inte längre mittpunkten i en fest. Folk höjer inte på ögonbrynen längre när man säger att man ska vara nykter. Tvärtom. Jag säger inte att jag vill ha det livet tillbaka. Det känns bara jobbigt att va en nobody. All uppmärksamhet är liksom som bortblåst. Jag är så van vid att va "någon" att va "speciell" det skrämmer mig det här. Att bli äldre, bo i hus. Det skrämmer livet av mig. En del av mig vill springa för glatta livet. En annan vet så säkert att det ska vara vi föralltid. Barn? Klart jag vill ha barn. Men absolut inte nu. Jag vill bara vara jag. Jag vill kunna festa till det ordentligt. Ha hemmakväll, åka och resa. Jag vill ju så gärna resa. Jag har en bild i huvudet på vem jag egentligen ska vara. Verkligheten är något helt annat. Är liksom fast. Fast på en punkt som är jävligt bekväm. Även om jag för tillfället bryter ihop var och varannan dag av utmattning. Så är livet bra. Min lön är riktigt bra. Men att spara pengarna. De är jag mindre bra på. Nästan gjort av med 20.000 denna månaden. På vad undrar ni. Det undrar jag också.. PÅ vad? Inga kläder, inget speciellt alls. PÅ skit. På äckelmat. Äckelmat som jag äter för jag är nere. Äckelmat som gör så jag går upp. Ja, livet är jävligt tungt. " Alla blir vuxna " Absolut. Men jag vill inte bli sådär vuxen än. Jag vill uppleva världen. Det gör jag inte här hemma, framför datorn. Jag gör det inte med 67-69 h jobb 12 dagar i sträck. Ledig två. Samma visa igen. Jag missar livet.. Jag tappar mig själv.