what if.

Jag tror att tanken "tänk om" alltid kommer finnas hos mig. Även om jag lovat mig själv att titta framåt istället för bakåt. För hur fort jag än springer så finns det alltid där. Tänk om.

Varannan vecka syndromet har kommit till mig igen. Det där andra könet gör mig smått galen av irritation. Fast det är väl så det ska vara?! Trodde jag förlorat en riktig 10:a men tydligen inte. På onsdag ska vi ses igen och min mage kan inte sluta att pirra av nervositet. Förstår inte hur mina nerver funkar riktigt. De är lite upp, ner hit och dit. Jag kan gå från jätte arg till jätte glad på en minut. Har aldrig riktigt förstått det.

Men nog om det, jag kommer somna med ett leende på läpparna. För jag har fixat plan B för i sommar och jag ska på ny dejt.. Hiihi

Puss