' förstår inte

Varför måste det göra så ont att vara kär? Varför ska man behöva va olyckligt kär? Varför? Varför kan man antingen ha tur i spel eller kärlek? Varför inte i båda? Varför ska det vara så svårt att hålla ihop? Varför? Jag satt på apoteket idag och där satt en farbror och en dam och man kunde fortfarande se att de var lyckliga. De satt och höll i varandras händer och hjälpte varandra att stötta varandra när de gick. När de tilltalade varandra blev jag avundsjuk. För jag har aldrig fått uppleva eller se evig kärlek. Min pappa har gått från den ena till den andra i jakten på lycka. Ibland är jag rädd att jag också ska vandra, vandra och vandra och aldrig hitta "rätt"

Varför ska kärlek vara så svårt när de är så fint? Varför kan man inte bara skrika ut att man älskar någon och få samma sak tillbaka. Varför ska man behöva ligga sömnlös om nätterna och önska så hårt? Varför ska det vara så svårt att bara få det att fungera? Varför gör jag saker så komplicerade? Det är som att jag inte vill annat än att de ska funka och ju mer jag försöker desto mer åt helvete går det. Frågan om man någonsin kommer bli sådär lycklig som på film. Om man kan fråga över lycka, går det?

Ofta gråter man av olycka, av att livet inte går precis enligt planerna. Mitt tycks gå en hel annan riktning och när jag kommer på vad jag vill är de för sent. Ändå försöker jag så förtvivlat. Jag vill ha det där.. jag vill ha det där med dig.