' små ler

Jag sitter här och små ler lite för mig själv. För inatt när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på om det finns en 20 årskris och att jag isf har det. Att jag inte vet vad jag ska göra av min framtid, eller vad jag vill här i livet. Att jag tycker det är jobbigt att bli vuxen och ta alla de där besluten. Att det inte är jätte kul att ha en hyra man måste ha pengar till varje månad osv. Så sitter jag på min gamla dator och läser igenom krönikor från skolan. Plötsligt hittar jag "18 årskrisen och jag är bästa vänner" En krönika jag skrivit om hur jobbigt jag tycker det ska bli att fylla 18. Att jag inte har en aning om vilket parti jag ska rösta på eller vad jag vill jobba med. Att alla har så höga krav och att jag egentligen bara vill leva en dag i taget. Om hur jobbigt det var att ge sig ut och flörta med killar och lära känna dem på nytt och inte veta hur vuxen eller barnslig man skulle vara.

Jag kan inte annat än att skratta. Precis lite innan min 18 årsdag träffade jag en kille jag då var väldigt kär i. Som fick mig att vilja vara äldre än jag var och kände mig. Jag ler bara jag tänker på det, hur förvirrad jag var och hur jag glömt om all ångest jag hade. Krönikan skrevs ungefär för 2 årsedan nästan exakt. Nu två år senare har jag precis (eller precis och precis men nästan) avslutat ett förhållande och känner mig mer förvirrad än tidigare. Eftersom att skälet var att jag skulle hitta mig själv. Plötsligt virrar jag omkring mer än vanligt och ifrågarsätter mig själv i allt jag gör. Ångesten över att tiden bara rinner iväg och att jag inte gjort något vettigt. Fast det har jag väl kanske, jag har jobbat. Skaffat egen lägenhet fått lite mer ordning på min ekonomi. Men frågan om vad jag ska göra när jag blir stor finns där hela tiden.

Att stanna kvar fanns inte på kartan, ändå tycks jag inte komma iväg någonstans. Jag har några få saker att stanna i denna staden för. Frågan är kommer jag stå där om några månader igen och känna att jag måste göra mina drömmar? Fast vad är mina drömmar? Att bli lycklig tror jag. Då är frågan var blir jag lycklig någonstans?

Kan inte annat än skratta hur mycket och så lite som förändras bara för man bli äldre. Jag vet vad ja inte vill, så nu ska jag bara lista ut vad jag vill.

Jag vill ha ett jobb där jag tjänar pengar och jobbar med människor.
Jag vill ut och resa och se världen (hur jag nu ska hinna det)
Jag vill plugga i Lund och bo där en liten period av mitt liv.
Jag vill besöka USA för hur länge vet jag inte.
Jag vill ha och tillbringa tid med någon som gör mig glad och lycklig.
Jag vill ha någon vid min sida som förstår mig.
Jag vill har barn någon gång i framtiden (långt fram)
Jag vill bo i Laholm när jag blir äldre.
Jag vill ha en Volvo och ett fint hus.

Detta vet jag att jag vill just nu.. ;)