' Sjuk

Vad ska jag säga? Att feber är en konstig sak. Jag vaknde upp i fredes morse och ville verkligen inte gå upp i sängen. Någonting kändes bra konstigt. Så jag gick upp tog feber och hade 37,8 en halvtimme senare hade jag 38,5 sen var jag sängliggandes tills jag bara grät för jag hade så ont i hela kroppen och bara låg och yrade. Då hade jag runt 39,6 (när jag har 39- är jag pissdålig) Mamma kom och hämtade mig och fick stötta mig ner för alla trappor.

Så fick jag i mig lite värktabletter och blev piggare och trodde bara de var en endags grej. Fast på lördags morgon vakna jag med 39 graders feber. Samt igår så jag har bott hos mamma och tyckt att livet varit piss! Mamma har varit världens underbaraste dessa dagar och självklart är de hon som blir smittad!! Jävla skit! Idag har jag fortfarande feber men inte lika hög och orkar för första dagen sedan i fredes med mig själv. (fast sen ska jag inte säga så heller) För igår var jag pigg till klockan 8 på kvällen då jag fick 39,6 i feber och trodde ja skulle frysa ihjäl igen. Hoppas iaf på att bli bättre.

Lite arg på jobbet som i fredes inte trodde jag var dålig. Jag har aldrig, aldrig och åter igen ALDRIG sjukskrivit mig från ett jobb om jag inte mått pyton! Så jag blir ganska arg. Sen blir jag arg för att vafan ... jag behöver alla pengar ja kan få och hoppar alltid in så varför skulle ja ens ljuga ihop att ja var sjuk? Ibland blir man bra trött.

Älskling ska också ha ett stort tack. Han har fått stå ut med mitt klagande, pustande och funnits där. Man kan väl säga att hans ett ALLA mina sidor. Igår när han kände på mina ben ville ja bara krypa under jorden. (de var början på mansben) Så osexigt man bara kan komma. Så ja.. han har nog sett precis allt dåligt med mig. Ändå stannar han kvar <3

Nej nu hostar ja sönder mig.

hejhej