' inte som jag tänkt mig

Gick tillbaka och läste min blogg från Januari 2010. Känns som evighetersedan. Ändå är det snart bara 1 årsedan. 1 årsedan jag bestämde mig för att förändra mitt liv. Har inte kommit så långt, kan ibland bli arg på mig själv. Alla mina drömmar som jag lagt på hyllan för att vara lycklig. Ändå är jag rädd att jag en dag kommer ångra mig.

Igår ringde de och frågade om jag var sugen på ett jobb. För ett halvårsedan hade jag hoppat och skrikit av lycka. Igår kändes det inte rättvist! För det är inte okej att vara borta 3 veckor och hemma 1. Så idag känns det som om mitt liv står stilla. Jag behöver verkligen ett jobb, ett jobb som ger mig de pengarna jag behöver just nu. Samtidigt som ja behöver göra det jag drömt om. Frågan är bara hur fan går det ihop? För jag har ju hittata det jag sökt i så många år. Ett förhållande att bygga en framtid på.

Så varför känns det så jävla stilla? Jag är inte en av dem som vill stanna här föralltid. Jag vill inte, det är inte jag. Jag skulle ju upptäcka världen. Jag har inte upptäckt ett skit. Det där var inte sant! Jag har upptäckt vad kärlek är och hur lycklig man blirav den.

Jag är inte rättvis. För jag vill inte förändra någonting alls. Egentligen vill jag bara förstå vad jag vill. För jag klarar inte av att stanna här i 10 år och få unge och inte gjort ett skit med mitt liv.

Hur får man ihop drömmar med andra drömmar? Varför kan man inte bara få uppleva alla ens drömmar..?