' strangers

No matter how much you love someone, if they don't love you back you got to let them go.


Det är underligt hur fort allting kan förändras, på bara ett ögonblick. Hur lycka kan gå till sorg och tvärtom. Hur man räknar med någonting som ska finnas, som plötsligt försvinner. Man ska aldrig ta något för giviet för när man minst anar det tas det ifrån en. Det är universums ironiska sätt att visa att vi inte har någonting att säga till om. Varför försvinner de lyckliga dagarna ifrån en mycket snabbare än de sorgsna? Jag har svårt att minnas tillbaka, tillbaka på de dagar då allting var bra. Jag har glömt den sista kyssen lycklig. Ibland kan jag inte få upp en bild av ett annsiktet. Eftersom jag börjat glömma bort det, jag kan se tillbaka på det om jag tänker på bilderna jag sett. Fast jag kan inte komma ihåg hur det såg ut framför mina ögon.


Ibland känns det som om jag är bortglömd, men så kommer där stunder då jag påminns om att jag fortfarande finns kvar. För det sista man vill är att glömmas bort, att bli en i mängden. För ibland behöver man bara något litet, litet så man får kännas att man lever.

Kanske är det därför mitt samvete är dåligt. För att jag behöver, behöver bli ihågkommen. Det är inte rättvist, men vem har sagt att det skulle vara det? Allt jag kan säga är förlåt, förlåt tusen gånger om. För jag trodde man kunde bota sin ensamhet, men det kan man inte. Istället sårar man bara människor, och allting blir bara fel. Jag har blivit något jag hatar, någon som sårar människor som faktiskt bryr sig. Som faktiskt torkar mina tårar, som går efter om det är någonting, som håller min hand, som viskar att allting kommer bli bra, som ger komplimanger när jag som mest behöver det och som ställer upp. Alltid ställde upp.

Jag ville bara känna närhet, förlåt. Förlåt för alla elaka saker jag sa, för min sarkastiska humor. För hur jag skratta åt dina komplimanger. Hur jag hackade på dig och gång på gång fick dig att känna dig liten. Förlåt.
Förlåt för att jag ringde när jag var full, förlåt att jag väckte dig mitt i natten. Förlåt att jag kom hem till dig och fick att ligga vaken hela natten. Förlåt, förlåt att jag inte berätta som det var från början. Förlåt.

Jag trode du förstod, förstod hur det låg till. Jag trodde du förstod att jag bara försökte bota min ensamhet. För min trygghet försvann på en natt, nu leter jag efter den varje natt igen. Så förlåt, förlåt för allting jag gjort.

"Du lovade att du släppt taget, du lovade"