' Nothing the same

Jag vet verken in eller ut, vad jag ska ta vägen eller tycka och tänka. Jag skulle så gärna vilja kunna läsa tankar.. varför? Min stora fråga idag, varför? Jag förstår inte varför? Va var det för mening? Försöker fortfarande klura ut det, men sen kommer det fram att det inte har någon mening alls. Det är det som kommer göra så ont. För jag ler, jag ler fortfarande som en idiot. För varje komplimang, varje bevis på svartsjuka, varje bevis av längtan, varje bevis av ensamhet och jag ler. Jag skulle antagligen le om ingenting fungerade som det skulle, för det skulle göra mindre ont. Jag skulle antagligen le om du aldrig fann det du letade efter. Jag hade nog lett om du kom gråtandes om bad om förlåtelse.

För jag vill se dig gråta så som jag gråtit. Jag vill se dig lida, så som jag lidit. För att inte kunna säga vad man känner, gör ont. Precis som nu. Alla tror de förstår precis.. ändå förstår ingen alls. Kanske är det just det att det inte går att tala om. För alla har bara sina åsikter hit och dit. Precis som jag själv har..


För jag hatar att jag ler, jag hatar att jag gråter. Jag hatar känslan av förändring. Jag förändras, precis som du sa. Medan du är precis dig lik.


Du kan säga att jag är vacker, jag måst tycka det själv först.
Du kan säga att du älskar mig, jag måste börja älskar mig själv först.
Du kan säga att du behöver mig, jag måste känna mig behövd först.
Du kan säga att det är över, jag måste acceptera det först.
Du kan säga att det är vi nu, jag måste ta till mig det först.

Du kan säga att jag är speciell, jag måste bevisa det först.