torsdag 25 februari 2010

' Håll mig hårt eller släpp mig helt!

Håll mig hårt eller släpp mig helt!

Du vet vad jag menar. Du får mig att skratta, du får mig att gråta. Jag ger och ger, allt jag får tillbaka är lögner. Jag klarar inte av det, vad väntar jag på? Jag kan inte lossas som jag kunde förr. Det är sant, jag är fast! Jag kan inte spela med i spelet när du inte följer reglerna. För jag tittar på min telefon konstant för att se om du ring och kanske ångrat dig. Du kan inte gå och komma tillbaka, jag är ingen dörr du kan öppna och stänga när du vill. Jag klarar det inte. Jag kan inte torka dina tårar eller vara en axel när du haft en tuff dag. Inte om du inte är detsamma till mig. Jag kan inte finnas dygnet runt när du aldrig finns här. Det finns ingenting jag kan göra, bara vänta. Jag har väntat tillräckligt! Gråtit, bett och hoppats. Så håll mig hårt eller släpp mig helt!

Du kan inte ringa när du är full och säga at du behöver mig. Du kan inte skicka när du har lust för att dämpa din ensamhet. Du kan bara inte. Du sa att du gått vidare och lämnat det bakom dig. Gå då! Ändå säger du att du är fast. Jag kan inte läsa dina tankar, jag önskar jag kunde. Jag vet inte vad jag ska svara när du frågar, jag vet inte. Du kan inte skicka sms och få mig att tro, för att sedan inte höra av dig. Du kan inte hålla min hand och sedan släppa den.

Du kan inte ha mig samtidigt som du har andra, jag klarar det inte. Du kan inte ringa mig först, sen ringa andra. Du kan inte komma in genom min dörr, för att sedan gå. Du kan inte säga att du är enkel när du är så långt ifrån enkel som det går att vara. Du kan inte säga att du är beredd på att förlora, när du skakar av tanken. Du kan inte begära att jag ska älska dig, när jag tappat tron. För jag älskade och det dog. Du kan inte vänta dig att jag ska kunna vara din vän när jag inte ens kan titta på dig. Det gör ont!

För du håller kvar hans hjärta... och släpper det aldrig helt.



- Allt jag kan säga är förlåt.



/ Jag vet att många trodde denna texten skulle handla om någon helt annan. Samtidigt skulle någon väldigt nära kunna skrivit den om mig. Jag kallar det dubbelmoral. För samtidigt så passar den tre olika karaktärer.. ändå slutar den här, på ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar