' --

Sakpade något som inte fanns.
Nu det mist sin glans.
Förut är nu slut,
Jag vill bara ut.
Finns inte kvar,
inte längre allt jag har.
Jag grät, jag förlät.
Gjorde allt,
tills det blev för kallt.
En framtid dog,
som om någon bedrog.
Försökte läka,
timmarna jag kan räkna.
Försökte finnas där,
var aldrig någon här.
Ett steg är tagigt,
ändå känns det som någon bedragit.
En som gjorde ett försök,
men det gick upp i rök.
Glömdes bort så lätt.
Jag går på tå så nätt.
Inget att förstå,
bara blev så.
Det är tyst,
ingen säger att knyst.
Mitt fel? var det en del?
Stora som små, gick knappt att nå.
Tårar är torkade, vem orkade.
Alltid finnas kvar,
men får inget svar.
Inget att hämta,
leendet dämpat.
Jag går nu, där fanns ingen du.


/ Cornelia Karlsson 020210