' not today.

2010 skrämmer skiten ur mig.

Jag ska ta studenten, ta de största besluten i mitt liv. Bli "vuxen" på allvar. Skaffa ett jobb, förhoppningsvis flytta till min egen lägenhet. Ha en framtid funderad ut. Försöka uppnå mina drömmar. Min stora frågar är.. om mina drömmar inte slår in vad gör jag då?

Vem blir jag då? Om jag inte blir någonting, inte är tillräckligt bra. Vad gör jag då? Hur lever man då? Med tanken att man misslyckats? För finns det någon värre tanke? Att man är misslyckad och har misslyckas? Jag förväntar mig inte att det ska ta ett år sen är jag exakt det jag vill vara.. men om det blir fel redan från början? Om jag står där själv och inte har någonting vad då?

Om jag inte klarar "vuxenprovet" om jag stannar och ruttnar här, vad händer då? Som ni förstår är jag rädd. Jag är rädd för 2010. Rädd för att stå där utan slutbetyg, rädd att stå där ensam. Rädd att min bok är värdelös, rädd att inte ha något jobb. Rädd att vara själv. Rädd över att se alla andras drömmar slå in utom mina egna. Rädd att ta fel beslut. Rädd för att misslyckas.

Jag vill inte bli ett år äldre, jag vill att allt ska stanna just nu. Just nu när allt är som bäst. När allt är precis så som jag vill ha det. Där jag har han, mina vänner och min trygghet just här. Jag vill inte vara osäker och rädd. Jag vill vara trygg och känna mig hemma, precis som nu.

Frågan är.. hur fan ska jag lyckas? Lyckas få ihop allt? Jag har 5 månader på mig..

Jag förstörde allt på 2 månader, för snart ett årsedan. Snart står jag där igen med nya dumma nyårslöften och går in på ännu ett år där jag ska bli ett år äldre och "klokare" är det konstigt att jag är rädd? Jag vill bara lyckas.. och jag ska försöka... det börjar imorgon.


Jag ska visa dig, att jag klara av det. Att jag kommer lyckas bättre än du någonsin gjorde!