' hey there.

Bläbläblä. Vet inte vad jag ska skriva längre. Känns som jag helt kommit ifrån det vilket är jätte tråkigt. För är det någonting jag är bra på så är det just skriva. (nej inte i blogg då) .. Jag är så jävla sugen på att ta en skrivklass igen. Så att jag kommer igång med det. För som sagt, det är nog det enda jag verkligen fått beröm för... och nu är orden liksom borta. På tal om något helt annat... Jag insåg för några dagarsedan hur sjukt det är att jag är Sambo. Alltså Sambo? Jag satt vid frukostbordet och insåg hur ofattbart det faktiskt är. Ibland har jag lust att ärligt talat kasta saker på min älskling. För att jag helt enkelt bara vill vara ifred. Men det bästa med min man är. Att han också måste ha egen tid. Vi är i samma lägenhet, men gör olika saker. Jag läser bloggar och kolla serier och han spelar data. Det är så jävla skönt. Att om man vill prata så finns han där, men samtidigt låter en vara ifred. Ja, jag vet jag är lite störd. Men tänk er själva.. Jag har växt upp själv. Jag bodde själv med mamma i nästan 5 år. Alltså växte upp själv. Jag träffade bara mina systrar när jag var hos pappa. Vilket kanske var max 2 dagar i veckan knappt det. Jag fick sysselsätta mig själv när jag var liten. Jag tror att det också är därför jag ibland har ett sånt behov att få va just själv. Va lite i mina egna tankar. Fast jag tänker alldeles för mycket. Skulle va så skönt att ha en dag och inte tänka en massa. Eller en dag utan att jag känner stress. Även om de inte är stressigt så har jag den känslan i magen. Tänk vad skönt om den skulle försvinna. Jag har några mål detta året som måste ske. Plugga matte B, gå ner i vikt och förhoppningsvis slippa säsongsarbeta. Vi får väl se hur det går.. Nej jag har en stor dag framför mig imorgon så måste sova. PUSS