' All this fucking drama

Önskar jag kunde gråta i 1 dag så att denna dystra känsla försvinner från min kropp. Men jag kan inte, det är som om alla tårar försvunnit. Det är som om alla känslor gått och gömt sig och den enda känslan jag har är... Hopplöst. Hur hemskt är inte det? Är det verkligen meningen att man ska må såhär? Mår andra människor såhär? Mitt humör dalar mer än någonsin och jag orkar inte riktigt med det själv. Jag har allt jag någonsin önskat mig ändå så är där en hemsk känsla i min kropp. Börjar bli rädd för att va lycklig. För varje gång jag säger det högt så försvinner något. Jag kan inte ha att fler saker försvinner ifrån mig.. Jag kan inte ta att personen som ska stå på min sida inte tror på mig.. Jag hoppas att känslan försvinner ner igen och inte kommer tillbaks något mer, aldrig mer. Känns som jag är 15 all over again.