' ska det inte vara lättare?

Ska det inte vara lättare att vara kär? Ska det inte vara lättare och mer rosa? Jag är livrädd, samtidigt som jag är lyckligare än vad jag varit på månader.. Så varför, varför måste jag över analysera allting. Varför kan jag inte bara ta en fot i taget? Kanske är det för.... Håll mig hårt, eller släpp mig helt. Förra året kan inte komma i repris. För jag vet inte om jag håller en gång till. Denna gången har jag ingenstans att fly. Inget safe house som kan skydda mig. Det är fint att vara kär men ett helvete att vara olycklig. Så när du frågar varför det är så viktigt för mig. För jag är livrädd. Livrädd för att bli ensam kvar i en stad där alla vet allting om en. Livrädd för att vandra i en stad där alla vet att du blivit lämnad. Livrädd för att jag kommer tappa hoppet helt. Han tog allting från mig. Han ändrade mig som person. Han bröt ner allting som var bra med mig. Han kom tillbaka varje gång jag var lycklig. Han försökte köpa mig när han gjorde något fel. Han fick mig sluta prata. För när jag väl sa som det var. Så fick jag bara skrik om att jag inte var bättre. Om jag så berättade för hela världen att jag varit ett svin. Så hjälpte det inte. För han skulle bryta ner det enda lilla som fortfarande höll mig ihop. Då kunde jag fly. Nu har jag ingenstans att bli hel på igen. Så jag är rädd, rädd för att där ska komma en hon. En hon som är bättre än mig. Som kanske är gladare och roligare. Som inte är lika komplicerad. Men jag är inte som alla andra, jag kommer aldrig bli. Jag säger inte att det kommer bli lätt.. Bara att det är värt det. Så skratta inte bort mina kommentarer. Jag är bara rädd. Rädd att du precis som alla de andra.. Ska hitta någon bättre, försöka förändra mig, skrika på mig fast jag inte gör något fel. Försöka bryta ner varje liten del av mig som gör mig till mig. Jag är rädd att du ska välja bort mig helt enkelt.