' Du förtjänar det.

Hur snabbt, långt eller länge jag än springer så kommer de ikapp mig.


Jag är så trött, så trött i mina ben. Jag är så trött i mitt huvud. Jag är så trött på bilderna. Jag är så trött. Blundar jag är det där, tittar jag så finns det där. Har sprungit så länge att jag börjar få sår under mina fötter. Jag stannade upp i några månader och trodde jag hade hittat hem. Det visade sig bara att jag skulle få springa ännu fortare framöver. Rädslan, ensamhet, tvivel och svartsjuka de är bara några av de som håller på att knuffa omkull mig. När jag sover så försöker jag fly, fly från drömmarna som väcker mig. Ondska lyckas springa längst med mig på spåret. Jag vet inte vad jag gjort honom men han tycks ogilla mig starkt. Han ser till att jag håller munnen stängd. Han ser till så att jag aldrig glömmer.

Jag trodde jag hade sprungit ifrån honom så kom han tillbaka. Jag trodde han skulle knuffa omkull mig helt. Försökte springa för livet men fötterna orkade bara några meter. Jag försökte ringa det där samtalet som skulle göra allt okej. I några veckor kunde jag sakta gå omkring tills han började springa efter mig igen.

Hur länge ska jag få springa för att bli kvitt? Hans hat gör ondare än alla bilder. Hans ord skär mer än någon annans blick. Jag trodde jag var säker, det slutade med att jag springer för livet. Stannar jag nu är jag fast.

Han gör allt för att få omkull mig och jag vet inte vad jag gjort för fel. Han sa bara "Du förtjänar det"