söndag 9 oktober 2011

' fool me once.

Fool me once shame on you, fool me twice shame on me.



Den här helgen har verkligen varit allt annat än normal. Jag kan inte sluta le och skratta åt hur komiskt allt egentligen är just nu. Om jag inte visste vad jag ville innan så är det fan ännu värre nu. Jag menar vafan hände denna helgen? Mitt självförtroende är så högt de någonsin kan vara känns det som.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt? Jag vet bara att jag bestämt mig för att åka och testa. För då har jag gjort det och då kan jag inte tänka tillbaka på att jag inte gjorde det. Sen får vi liksom se. Jag tror redan ödet har sin plan och om planen är så som ja hoppas så löser sig allt. Om inte så antar jag att det väntar något bättre för mig.



Säg inte att du älskar mig innan jag går.
Det river upp alldels för många sår.
Säg inte att du saknar mig precis innan,
att jag i framtiden är den rätta kvinnan.
Säg inte att du vill höra orden,
som plötsligt är så små på denna jorden.
Säg inte att du vill höra vad jag tänker,
när jag dig alltid sänker.
Säg inte att du vill se oss om några år,
det ingen av oss bra mår.
Du hade din chans, vi hade vår romans.
Nu är det slut,
samtidigt som jag önskar det var som förut.
Men jag måste ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar