' ingen sa att det var lätt

Ingen sa att det skulle vara lätt att vara i ett förhållande. För det är det inte. Det är jobb in till det sista. Att leva med mig är ingen dans på rosor det ska världen veta. Mitt humör går upp och ner och ibland kan jag bara få för mig saker och då är det så. Jag försöker bli bättre, fast jag antar att jag är som alla andra och behvöer tid för att förändras.

Ska man va med mig får man ha tålamod. Jag trodde faktiskt inte jag skulle träffa någon som tycker om mig även när jag har mina katastrof dagar. I fredes insåg jag att är så lyckligt lottad att det gör ont. Jag hade en dag då allt var svart och jag ville bara gråta och skälla på hela världen. För det var itne jag som var dum i huvudet utan alla andra (så tyckte jag) Det var så jävla synd om mig. (jag vet!)
Medan jag duschade satt jag och grät och tyckte livet var skit och ingenting var bra. När jag ska sminka mig efter jag klämt lite finnar. Knackar det på dörren och jag får lite smått panik och undrar vem det är.

När ja hörde att det var Hampus ville jag bara dö. För det första såg ajg förjävligt ut, det andra grät jag och var ganska patetiskt. Så när jag öppnade dörren och han frågade vad det var grät jag lite till och försökte gömma mig i handduken. Jag som ytterstsällan gråter för folk stod där och grät. Jag insåg då hur mycket jag tycker om honom som ens kunde gråta inför honom.

Sen att han åkte ifrån sin fest bara för att se vad som var på tok. Gjorde mig bara ännu mer kär i honom. Jag tror jag har hittat rätt, eller jag tror inte jag vet.
Jag har hittat det jag alltid sökt efter en plats att få vara mig själv och känna trygghet.

För ingen sa att det var lätt att vara i ett förhållande, fast jag är beredd på att kämpa som fan för att göra han världens lyckligaste. Precis som han gör mig.


PUSS