onsdag 13 oktober 2010

' words

Vissa ord är bara ord.
Andra är något annat.



Om jag blir rädd, räddar du mig då?
Om jag känner mig nere och väldigt blå?
Om jag ibland inte går att nå?
Kommer du förstå ändå?
För ibland behöver jag höra att jag räcker till
Även om du inte alltid vill.
För ibland blir jag rädd,
När du bara vill få mig sedd.
Ibland tror jag inte på dina ord,
För de känns för fina för en svart jord.
Lycka det skrämmer mig,
även om det är allt jag vill ge dig.
För jag är rädd att du inte ska förstå
När jag ska förklara hur det var då.
Jag är rädd att bli lämnad ensam kvar,
Att bli av med det lilla jag har.
För jag har percis blivit hel,
Jag har dig att tacka för en del.
Tårar är inget jag vill ska falla,
eller ditt namn i mörkret kalla.
Nu skrattar jag mest,
det är du som kommit med skämten flest.
Jag är inte van vid äventyr,
eller att någon annan styr.
Istället brukar det vara jag som flyr.
Nu vill jag stanna här,
precis där du är-
Ge mig bara en chans,
så ska jag göra allt för att bli din romans.
Så sov så gott,
för du har gjort min värld vit från grått.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar