' sena nätter

Man vaknar och känner att allting kommer att bli okej. Att allting kommer bli bra, fast man är så rädd att säga det högt ifall allting skulle falla isär. Fast jag antar att det är bättre att säga att man är lycklig en att aldrig ha fått det sagt. När man sitter med glaset i handen och redan fått ner några stycken så plötsligt känner man sig så klok.

Man ger andra tips om att de aldrig ska ge upp sina drömmar. Så plötsligt slår det en att man själv gett upp det man var så bra på. När man tittar tillbaka så inser man att man slutat på allt när man varit på topp. Är inte det ett misslyckande?

Så istället har jag bestämt mig för att vakna upp och få tillbaka glädje i mina ord. Att älska känslan att skriva igen. För jag älskar det, jag älskar att leva mig in i den lossas värld man bygger upp i sina texter. Så jag ska försöka, försöka skriva klart det jag började på.

Ingen sa att det skulle vara lätt.