' varför detta tjat?

Jag är så trött på att höra "vad ska du göra sen?" - "Ska du inte plugga?"- NEJ! Varför kan jag inte bara få vara ett litet tag? Varför måste jag ständigt ha nya "måsten" hit och dit. Jag vill bara göra det jag vill för en liten stund, men aldrig är det okej. För där kommer alltid folk och ska förstöra och börja ställa krav igen. Räcker det inte att jag precis gjorde som alla andra? Tog mitt körkort, gick ut skolan, skaffade mig jobb och klagade inte? Räcker inte det? Räcker det inte att jag har en dröm, en dröm om att resa kanske vara au pair. En dröm om att kanske tågluffa? En dröm om att bara få vara.

Kanske skaffa mig en lägenhet och inreda. En dröm om att finna den där lyckan jag alltid strävat efter. Varför måste jag planera mitt liv i minsta detalj bara för att få andra nöjda. Jag är ingen sån, jag kan inte planera mitt liv 10 år framåt. Jag vill göra saker när jag känner för det, när jag har lust. Så fort människor börja ställa krav vill jag bara krypa ihop och försvinna.

Jag hatar de där blickarna som säger "du kommer inte bli någonting" vad någonting nu är det vet jag inte. Jag har bara en känsla i magen att jag kommer lyckas med det jag vill... en dag. En vacker dag ska jag skriva den där boken. En vacker dag ska jag ha ett exemplar av den där boken. En dag, en dag ska jag vara fri.

Det är en dag, jag tänker inte planera. Bara låta den komma..

Så bara för jag inte ska in på högskolan nu, bara för jag inte ska resa just nu. Betyder det inte att jag aldrig ska. Det är mitt liv... mitt liv.