' mamma

Jag brukade hata fredagar förr, nu börjar jag gilla dem. Jag skäms över att jag är så äckligt bortskämd. Jag körde in till skolan idag (har pappas bil hela helgen) så körde in så jag kunde hämta min kamera. I går, eller i förgår blir det nu. Sa mamma att jag skulle ta pengar utav henne och köpa mig ett par skor. Fast jag körde hem efter kameran och när hon frågar varför jag inte köpte skor. Slår dig mig plötsligt att jag helt glömt bort att ta pengar och ens tanken på skorna.

Erbjudandet varde bara till den 28 och eftersom jag jobbar hela helgen och dubbelpass på söndag. Bevisade det att det inte skulle bli några skor om jag inte körde tillbaka. Så jag tog ut min ilska på mamma och fick det på något sätt att bli hennes fel. Sedan bråkade jag med henne och tyckte hon kunde åka med. Fast hon ville så klart inte, för hon var trött. Så då blir jag ännu argare och drar upp "jag ställer fan alltid upp på dig när du ska någonstans. Hjälper dig med kläder och fixar dig,alltid. Allt du ska göra är fan bara att åka med hur jävla jobbigt är det" Så min mamma åkte med...

Nu är det bara så, mamma ställer upp på mig varje dag. Lagar mat, betalar mina räkningar, lånar ut pengar, tröstar mig, pushar mig alltså ställer alltid upp. Jag kan tänka mig att alla mamma gör detta. Frågan är bara om er mamma pallat allting. För nu sitter jag här och har dåligt samvete över hur dum jag är mot min mamma. "Känner du någonting måste du sluta, sluta direkt. För jag vet inte om jag klarar det en gång till" För första gången insåg jag vilket helvete min mamma gick igenom när jag var 14-16. För vad jag än gör för fel så finns hon där, hon skulle ge sitt hjärta och sin högerarm för mig. Där står jag.. jag och skäller över att hon inte kan följa med mig och köpa skor. Köpa skor som jag inte ens har pengar till att köpa, som hon köper till mig. Eftersom jag lägger mina pengar på kläder jag bara kan ha på helger. Eftersom jag bara lägger mina pengar på skit så får hon lägga ut. Stryka min tvätt, laga min mat och påminna mig om att inte glömma busskortet.

För det är kvällar som denna.. då jag inte förstår varför hon inte slår till mig och ber mig växa upp. Istället vill hon att jag ska bo hemma ett år till så jag kan spara pengar och göra vad ja vill. Så jag kan uppfylla mina drömmer, för hon tror på min stora dröm som jag inte tror på. Hon vill inte acceptera mina små, för hon har stora planer för mig.


Det är därför jag har dåligt samvete som sitter med tre nya skor till..
Därför jag har dåligt samvete och ska köra och hämta dem imorgon.
För det är det minsta jag kan göra, för någon som gett hela sitt liv till mig i 18 år.

Så jag ska bli bättre.. för mamma är det bästa jag har, det enda jag inte skulle klara mig utan. För hon är min mamma, precis som alla andras mammor. Fast hon står bara ut med all jävla skit jag utsatt henne för. Så förlåt mamma.