' lite svårare

sömnlösa nätter, ljusa dagar och grådassiga kvällar och vi ser på varandra och förstår.


Du kan inte höra av dig varje gång det är svårt, för livet är svårt. Jag försöker förklara att det inte är så. Att jag inte är sån, ändå är det precis vad jag är. Ikväll ska jag bara hålla om dig säger han och jag vet att han menar det. Ändå vill jag att han ska ljuga för mig, försöka. Försöka till något, bara för att få rätt. Ingenting händer, bara armar runt om mig. Han sakar och jag frågar om jag gjort något fel. Du gör mig nervös, hur kan jag göra någon nervös. Jag är simpel, simpel. Du håller inte med, du säger att jag är svår. Jag förstår ingenting, ändå blundar jag hårt. För jag vill ligga där, ligga där och få sömnen jag behöver. Jag vill ligga där och somna till hans andetag, det är vad jag vill. Jag väntar på att han ska vända sig, men han ligger stilla. Hans arm ligger och skyddar mig till skolens stårlar smeker min kind. Han andades så tungt och lugnt, jag försökte somna men allt jag kunde var att lyssna.


För livet har blivit lite svårare på senaste tid. Du nickar men säger ingenting. För du vet om att du inte förstår, för jag förstår inte själv. Jag ber om ursäkt för att jag ringer när det är svårt. Fast han gör det så mycket enklare.


Allt som är så krångligt blir så lätt i hans armar, ändå är något fel.
Jag önskar att ingenting var fel, för ibland känns det så rätt.
Som när du håller om mig hela natten och andas mot min hals, så enkelt och rätt.
Som nu, nu när jag saknar det enkla och dina varma ord.

För vi vet båda två att när ljuset kommer in så skiljs vi åt, för på morgondagen är ingenting enkelt längre. Ingenting, man stanna hos mig ett tag till.

För du lät din tröja ligga kvar och vänta på mig, precis som jag väntar på dig när det blir svårt. För mig är det samma sak, men aldrig för dig.