Jag skulle kunna säga förlåt hundratals gånger men ingenting kommer förändras. Jag såg inte det här komma.. inte på långa vägar.. Nu är de som det är och jag måste komma fram till ett svar. För jag förtjänar det inte, det vet jag. Det borde inte vara såhär det vet jag. Hade det varit ombytta roller så hade jag hatat. Så kanske är de det man förtjänar. Samtidigt som jag försöker, försöker att inte tänka på det. Ändå är de allt jag gör.. För hur jag än gör så förstörs något och går det att reparera? Är jag orsaken? Jag vill inte vara det, men hur jag än gör så blir någon sårad eller arg. Hur jag än försöker förklara så kan jag inte. Jag kan inte för jag vet inte. Det är just det, jag vet inte!
Det hjälper inte att folk hela tiden vill få ett svar för jag har inget svar. Det är bara tomt, tomt och en massa frågor. Jag är rädd för samma sak igen. Jag är rädd att det är fel. Jag är rädd att det kanske är rätt. Jag är rädd att jag förlorar något som betyder väldigt mycket. Jag är rädd...
Så förlåt, förlåt för att jag inte vet. Förlåt för det är som det är. Förlåt och förlåt.
is't worth fighting for?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar