' ett steg tillbaka.

Vad ska man egentligen säga, hur förklarar man? Jag frågar mig själv om det är värt det? Jag svarar olika gång på gång. Det är dumt, så otroligt dumt. Fast är det inte så, att man måste vara ung och dum för att bli vuxen och klok? Frågan är om det är fel? I så fall hur fel det är? Kommer inte fram till något bra hur mycket jag än försöker.

Det är inte rättvist, inte alls. Kanske vill jag inte det heller. Kanske är det just det att det känns skönt att jag inte bär den största säcken för en gångsskull och att där finns ett val. Jag vet inte, jag vet inte alls. Skakar bara på huvudet.

För där finns ingenting att säga, i alla fall inte från mig. För jag kan inte förklara mig. Bara be om ursäkt, men jag tog inte steget ut. Det gjordes innan jag ens hann tänka något. För när är det fritt, när är det okej?

Jag tog bara mitt steg. Kanske åt fel håll, kanske åt rätt.
Jag är trött på att känna skuldkänslor när jag inte gjort någonting fel, eller har jag? Frågan är var går linjerna mellan rätt och fel?

För jag tror nämligen någon suddat ut dem, för jag kan inte se dem.