' ibland hjälper det

Ibland hjälper det att gråta en skvätt.

Efter att jag legat och lyssnat på mamma som snarkat i två timmar och bara hostat, hostat och hostat. Så fick jag nog och skulle gå och hämta något att dricka. Då slår mitt öra till att det kändes som trumhinnan sprack (eftersom jag varit med om det vet jag hur det känns) Så när mamma vakna grät jag som en litet barn och tyckte förfärligt synd om mig själv.

Eftersom jag faktistk har världens snällaste mamma som gör allt för mig när jag är dålig, ringde till sjukstugan och berättade hur förfärligt dåligt jag mådde och att jag skulle sova själv inatt. (haha fast jag är 18 är det ett stort problem) Så de tog genast in mig. Så jag satt där inte ens i fem minuter innan doktorn kom och kikade på mig.

Han kollade knappt min hals (slutar dem göra när mandlarna är borta, även om man har mer ont i halsen utan dem än med dem) Så berätta jag bara snabbt om mina öron och när han kollar i dem visar det sig att jag har en kraftig öroninflammation? Hur fan det gick till har jag ingen jävla aning om..

Men snäll som han var gav han mig lite tabletter och hostmedecin som ska knocka mig till sömns sa han. Så även jag ska väl få lite sömn inatt. Nu är jag ganska pigg eftersom jag knarkat panodil. Men mitt öra dunkar fortfarande i tackt med mitt hjärta.. inte helt okej.

För övrigt så är det en jävla pest att behöva sova ensam inatt!!! :(