' förvirrad

Jag försöker komma på en lösning, ett svar. Men jag springer bara runt i mörkret och hittar inte ut. För hur ska jag fortsätta ta danssteg när musiken tystnat? Hur ska jag fortsätta hålla kvar när ingen håller fast? För du springer aldrig ifatt när jag väl är där..

Jag försöker att förstå, men jag förstår ingenting. Jag önskar jag tagit en annan väg, en den jag tog. För någonstans känns det som jag kommer stå ensam på en väg och inte hitta hem. För där kommer inte vara någon som följer mig hem och frågar hur det är. Nej där kommer inte vara någon som ser till att allt är bra. Det är just det, det jag försöker fundera ut. Det är inte lätt att lösa en gåta alldels ensam. Aldrig varit och kommer aldrig bli. För dansstegen börjar bli svårare och svårare och jag kan inte längre hålla takten. Du är inte där, du har redan böjt ut armen för att fånga någon annan.

Jag har försökt berätta, men ingen hör på. Jag har försökt tala, men ingen har lyssnat. Jag har försökt visa, men ingen har sett. Jag har försökt förstå, men jag förstår ingenting. Jag har försökt ta en dag i taget, ändå ser jag framtiden hela tiden. Jag har tänkt men aldrig fått tala. För jag är för feg för att tala och du hör säkert ingenting alls när jag viskar.


Jag förstår bara inte hur jag ska klara av att dansa själv, eller gå hem själv. För jag tittar bort och du gör det så lätt. Försvinner så lätt, går så lätt, gör slut på det så lätt.

Så här står jag med frågor, utan ett enda svar...
De spelar fortfarande musik men alla har slutat dansa, för ingen förstår.