' en smula kanske.

Inte trodde väl jag att jag skulle bli någon som tycker det är tråkigt och ensamt att sova själv. Jag trodde heller aldrig jag skulle vilja umgås med en och samma person varje dag. Eftersom jag alltid tröttnar, för så har det alltid varit. Ändå tycks jag inte tröttna, varje dag vill jag se samma person igen. Ligga i armarna och skratta åt mina dåliga skämt 0ch tycka saker och ting.

Jag gillar att ligga i de där armarna och fundera över konstiga saker och ting. "Du tänker för mycket" det gör jag verkligen, men idag tänker jag att jag borde uppskatta det jag har. Istället för att klaga över det jag inte har. Så idag uppskattar jag min fina älskling, som faktiskt alltid ställer upp. Även om han är trött så kommer han ändå hit när jag är sur och grinig och en riktigt bitch. Även när jag skickar dumma sms och är sur, så skickar han ändå till mig dagen efter. Även om jag är kort i svaren och otrevlig, så håller han ändå om mig. När jag är ledsen frågar han alltid vad det är, även om han inte får något svar. Han frågar alltid hur min dag har varit och skrattar åt mina dåliga skämt med mig.

För det är inte världens lättaste jobb att stå ut med mig. Det vet jag själv, ibland hade jag velat slå mig gul och blå och få mig att sluta vara så negativ. Jag har lovat mig själv att bli mer positiv och inte tänka de värsta om saker och ting. För det finns inget tråkigare än negativa personer. Så istället för att gå och vänta på att något hemskt ska hända så ska jag ta en dag i taget och uppskatta de människor som finns där för mig. Försöka att inte vara så sur och tvär som jag oftast är.

Så idag blir mitt inlägg att tacka för att jag har fått lära känna en väldigt fin person. Samtidigt som jag tycker väldigt mycket om honom (även om jag ibland har lust att slå honom med en stilettklack i huvudet) Så är jag oehört tacksam att han vill vara med mig.