'

Ibland undrar jag vad jag hade gjort utan min mamma.

När jag var liten trodde jag alltid att hon skulle försvinna, eftersom pappa försvann.
Det var lite små roligt när vi pratade om det för någon dag sedan. Att så fort jag inte såg henne i närheten eller hon inte hörde mig ropa på henne så började jag stor tjuta. Samtidigt som jag ibland ropade på henne för att se så att hon inte hade stuckit och när hon svara så sa jag alltid "vad är klockan" - på sätt och vis är det en väldigt tragiskt historia.

Samtidigt som jag tycker den är ganska vacker i sig, eftersom det visar hur mycket hon faktiskt betyder för mig. För det var hon som tröstade mig när jag kom hem från skolan och grät. Det var hon som stog upp för mig när ingen trodde på mig. Det var hon som sa att jag fick välja själv vad jag ville göra. Det var hon som ringde sjukhuset och skällde på dem när de inte tog emot mig. Det var hon som grät tillsammans med mig när allt var svart. Det var hon som gav mig i princip allt jag ville ha när jag var liten så att jag skulle vara lycklig.
Det var hon som tröstade mig första gången jag trodde mitt hjärta gått i sönder.
Det var hon som stöttade mig på mina tävlingar. Det var hon som gav mig trygghet.
Det är hon som alltid kommer finnas där var som än händer.

Jag är väldigt glad att jag har henne och önskar att alla hade en person som skulle göra precis allting för att se er lycklig. För det lovar jag att ge mitt barn en gång i tiden.

För lycka är inte pengar, kläder eller prylar.. För mig är det trygghet och känna att man är älskad. Samtidigt att ha någon att dela både sorg och glädje med. Det hoppas jag att varje barn har. <3


Nu ska jag sova med min hosta.

Godnatt