' lite salta tårar.

Redan när jag vaknade kändes det som en dum dag, en sån där som förblir svart även om solen tittar fram. Så jag gick med min klump i magen till busstationen. Ibland undrar jag om min älskling kan läsa mina tankar för telefonen ringer och där står hans namn. Även om det inte var något särskilt så mådde jag lite bättre av att höra hans röst.

Sedan blev det körningen och min körlärare hade visst bytt med en annan som också var jätte snäll. Att parkera gick galant. Trodde det skulle ta lång tid för mig att lära mig det, men icke som nicke. Jag borde väl egentligen åkt till skolan efter, för min frånvaro är inte okej men jag ville verkligen inte.

Ibland behöver man bara några timmar för sig själv och reda upp sina trassliga tankar. Så jag åkte hem, försökte få fram något bra svar. Ibland är jag glad att min mamma förstår mig så bra som hon ibland gör. För det är just som hon sa..


Som vanligt kommer den där klumpen och jag ifrågasätter allt. Istället för att ta en dag i taget så måste jag planera min framtid.

På tal om framtid så ser den inte ett dugg ljus ut.. då jag har 4000 saker att göra, så när fan ska jag ta mig tid?! ... jag vet inte, jag vet inte alls.


Jag vet bara att jag ska ligga i min älsklings armar och önska för en bättre dag.