torsdag 20 september 2012

' hug me.

- Så simpelt, så jävla svårt! Ge mig ett jävla facit. Är det meningen att det ska kännas såhär. Ena dagen svävar man på moln. Andra dagen har man lust att räcka fingret och bara trampa sönder allt. Varför säger ingen att det är så jävla jobbigt att tycka om någon när man är äldre. När man var liten var det så jävla lätt. Du skrev en lapp: Ja Kanske Nej. Sen fick du svaret direkt. Ibland kunde man ha flera pojkar samtidigt. Man var aldrig riktigt själv. Nu, nu är det ett helvete. En berg och dalbana som gör mig både kittlig i magen och illamående. Jag vet inte om det är värt det, men de känns oftare som att det är det. Än de dagarna då jag vill strunta i det. Tålamod är min bästavän... not.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar