söndag 1 april 2012

' there are things

Det finns saker jag aldrig upplevt som för vissa är så självklara. Jag har inget minne av min mamma och pappa tillsammans. Jag har inget minne av oss tre skrattandes. Jag har inget minne av deras kärlek. Jag har inget lyckligt minne av oss tre. Jag vet inte ens om jag har ett fotografi av oss tre tillsammans. Jag letade en gång efter ett men hittade inget. Jag fann ett när jag låg i mammas mage. Kanske räknas det.. Kanske inte.

Den här veckan har jag tänkt mer än vanligt, om det nu går. jag har tänkt på vissa saker jag gör utan att tänka efter. När saker och ting är dåligt så vänder jag på klacken och går eller ignorerar problemet och intalar mig själv om att allt är okej. När jag är ledsen ljuger jag ofta och försöker sätta på ett leende. När jag försöker se mig tillsammans med någon i framtiden så ser jag mig själv sitta där ensam.

Min största rädsla i hela världen är att vara själv. Att bli lämnad. För jag minns inga skratt. Jag minns bara lådorna som fylldes och tomrummet som lämnades kvar. Jag minns alla låder som han någonsin packat. Jag är så rädd att mitt liv ska speglas efter hans.

Jag älskar honom men jag är så rädd att jag kommer sluta som honom. Hela tiden söka efter något att hålla fast vid, hålla kär. För jag springer så fort jag kan när saker inte är en dans på rosor. För jag är hellre själv av att jag sprungit än att någon springer ifrån mig.

För allt jag vill är att ha någon som inte packar sina väskor. Någon som inte lämnar mig för någon annan. Någon som finns där i mörkret och säger att allt kommer bli okej. Att jag en dag kommer våga hålla fast vid någon som jag håller kär. I mer än några månader.

Jag önskar att jag kämpade mer, önskade att jag inte packade mina väskor och drog precis som han. Jag önskar att jag sagt precis som det var. Att jag är rädd som in i helvete att du drar. Att tanken på en framtid där du inte älskar mig gör mig illamående och yr. Att tanken på att vi inte kommer finnas gör mig sömnlös.

Ändå spelar det ingen roll, vad jag än säger och gör så kan jag inte ta tillbaka det jag gjort. Precis som mina föräldrar inte kan ta tillbaka att jag inte tror på förevigt. Att förevigt är en stor lögn vi alla drar till med då och då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar