' you killing me.

När jag är nere sätter jag på världens gladaste låt och jag kan inte sluta le även om tårarna är nära. Jag vet att jag klarar det, vissa dagar är bara så jävla jobbiga. Om jag ändå bara kunde säga hur det är. Fast jag är för stolt för att erkänna det för världen. För feg att säga som det är. Tid, tid är allt jag behöver och behövde.

Vissa människor kan inte ge en tid. Utan allt ska hända här och nu. Jag klarar inte det, jag måste fixa mig själv innan jag kan fixa ett förhållande. Hur ska jag kunna fixa det? När jag inte ens vet ibland hur jag ska fixa mig själv?! När allt jag vill är att åka härifrån och någon sitter fast i staden jag vill spy på? 3 månader var allt jag begärde. Tre jävla månader? Hur svårt kan det va? När någon slutar tro på mig så slutar jag också att tro på mig. Hur korkat är inte det egentligen? Sen att spendera 3 månader och komma fram till vad fan man vill. Tidsfördriv och allt vad jag ska kalla det.

Någon har öppnat mina ögon. Vill man någonting här i världen får man jobba satan för det.. Jag förtjänar att någon tror på mig och accepterar mig för den jag var och har blivit. Jag vill inte ha någon som tror sig veta precis allt.

För 3 månader har gått och jag har gjort mer misstag nu än jag någonsin gjort. Men jag har också varit med om de mest fantastiska kvällarna i mitt liv. Jag insåg att jag vill vara med någon som lämnar allt för att se till att jag är okej. Jag hittade det, men hjärtat har inte läkt färdigt. Så istället för att slösa energi på någon som bara tar den åker jag iväg. Eller stannar jag och gör min dröm.

Min dröm är att ......
Din dröm är långt ifrån min och jag älskar mig själv mer än att låta mig må dåligt för att vara jag.