onsdag 17 augusti 2011

' Det brinner än.

Hur älskar man nån som älskat nån förut? Hur tar man en plats som är så svår att fylla ut? Hur vet man att man är den enda? När inte ord räcker till, när beröring inte känns. Hur vet man då? Hur vet man att de är rätt när de ibland känns så fel? Hur mycket får man spilla sina tårar inte det blivit för många? Hur många sömnlösa nätter måste man ligga vaken för att veta? Hur vet man?

Hur gör man om man inte kan fylla ut platsen? Platsen det är meningen man ska fylla? Vart gör man av all tomrum? För jag gav upp för längesen. Det finns inget att förklara, inget att behaga och inget att försvara. Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser. Jag har blivit vald av andra men jag ville bara bli vald av dig. Jag skrev mina regler och ingen fick ändra på dem. Gör tar fel kliv och fel val men jag skulle inte va hälften den jag är utan dem. Du frågar vem som förstört mig men jag har inget svar. Jag tog allt för givet, men så gjorde du. Jag vet att de gör ont, men vet du? För jag vill att du ska se hur smutsigt livet blivit. Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar