' försent

Den senaste tiden har jag inte vetat vad jag skulle ha skrivit. Eller vad jag skulle ha sagt. Ibland vill man bara att andra ska ta beslut åt en..


Så här sitter jag och tagit mitt beslut, så är det försent. Då inser man hur ironiskt livet faktiskt är. I flera dagar och nätter har man legat sömnlös för att fatta de där beslutet. Så när man väl tar de så skrattar det en rakt i facet. Så vad ska man säga? Mer än att det är så jävla ironiskt. För första gången på många år är man sådär ensam. En enda människa som sepererar mig från mängden. Mängden jag inte vill blanda in mig i. En människa som jag inte ens kan säga de jag vill till. För jag klarar inte förlora en vän till. Så istället säger jag ingenting utan bara sjunger med i låtarna som går på radion och ler.

För jag är glad, de är vad de säger- Att jag alltid är glad. När jag inte är det är jag nere. Så vad är jag då egentligen?
Mamma brukar säga att jag är svår.

För när jag bestämmer mig för något så ska det hända nu och då kan alla tings saker hända. Jag antar att hon har rätt. Jag är ingen som vill känna efter och när jag måste tar de tid. Så tid var något jag inte hade, utan att jag inte visste det.


"Du sa att du behövde tid, du hade tid" ... ironiskt